Äventyr med vovven är det bästa jag vet. Men allra bäst är det när hela familjen är samlad, som idag. Vi packade väskorna med ved och korv, hunden lika så (fast han fick enbart bära festisarna) och gav oss ut mot en grillplats. Vi hade skidåkare i spåret bredvid men Jax skötte sig med bravour, som vanligt!

 

Har länge tänkt på att införskaffa en väska till Jax, dels för att framförallt få mer varierad träning, både för han och mig.. Nu när vi, eller rättare sagt 'jag', har kommit igång bra med fysträningen så känns det roligare att inte hålla på med samma träning hela tiden. Och under de senaste veckorna har jag känd av hur krävande och mycket energi en aussie har av att inte använda hjärnan så ofta som han har gjort tidigare under sommarhalvåret. 

 

 

Dock, idag lastade jag väskan lite lätt med vatten och leksaker och gick en runda runt "stan". Fick tillfälle att testa väskan bättre så den satt bra och mellan promenaden stannade vi och körde ett litet rally-pass. Hela turen var awsome! - Bra mycket roligare att gå på promenad när han fick en "uppgift" utan att jag la mig i hela tiden och rallyträningen satt verkligen finfint när hunden var med mig till 100 procent hela vägen. 

 

Är verkligen överförtjust i klövjeväskan, märket Kurgo Wander Pack. Ett grövre material över ryggen, ergonomiskt formad, man kan spänna remmarna både under magen och över väskorna för att få bättre passning och belastning. Kan användas som en sele. Perfekt till Jax som kan dra ganska hårt i kopplet. Dock går det inte att ta av väskorna om man skulle vilja gå väldigt långa turer för att avbelasta. Men kan känna att det är bättre att ta av hela selen isf. Verkligen prisvärd. Det bästa är att Jax känner sig bekväm och är den snyggaste!

 

Vi rivstartade nya året med att åka ner till MyDog för att ägna tankarna åt min andra fyrbenta hälft i tre dagar. Sagt och gjort, så blev dagarna inte riktigt vad jag hade väntat mig. Hunden var överspeedad i stort sett hela utställningen. Matte var nervös och hade inte riktigt "vinnarskallen" med sig in i mässan. Träningen går ju alltid så mycket bättre än när man är "in action".

 

Dag ett var Jax tankar på andra hundar och springandet ska vi inte tala på... Annars mycket omtyckt domare.

Domare: Espen Engh

"1,5 år gammal. Välutvecklad, kompakt och samlad. Mycket typiskt huvud. Fina öron. Livligt, aktivt utryck. Normal hals. Moderat vinklad. Fram och bak stram, kort rygg. Faller för mycket över korset och svans blir för lågt ansatt. Vacker päls och färg. Rör sig hjulbent bak, kunde ha smidigare och lättare rörelser från sidan. Den ngt höga svansföringen stör intrycket." Very good.

 

Dag två resulterade bättre.

Domare: Åke Cronander.

"Bra helhet. Kunde ha ädlare huvud. Tillräcklig hals. Bra förbröst. Välkroppad. Bra prop. Goda vinklar. Bra päls, ben och tassar. Kunde bära sin svans bättre. Lite lös i armbågarna. Bra steg." Excellent.

För övrigt har vi inlett året med rallylydnad. Längtar som bara den till tävlingssäsongen i rallyn, det är våran bästa gren! Vi ska dessutom i februari gå en dagskurs i avancerad, så nu blir vi farliga!

 

 

Från oktober månad till nu i början av december, andra advent och allt. - Har lagt bloggandet vid sidan ett tag av personliga själ, men det känns som benen börjar bli starkare igen. Allt tack vare min underbara hund. 

 

Eftersom det återigen var ett tag sedan jag skrev ett inlägg och det har hänt massor i form av träning och utställning så får denna stund handla om viltspår. Tyvärr har jag inga spårbilder, men Jax är söt ändå!

Som dom flesta redan vet har Jax "tränat" viltspår sedan han i princip kom till oss. Redan vid 9 veckor bet och slet han i klöven. Vid 11 månader klarade vi första anhalten, Anlagsklassen - där är liggtiden 2-5 timmar och man har max 30 minuter på sig, innan man går över till öppenklassen där man kan börja tävla på riktigt - där liggtiden dessutom är 12-24 timmar, med 45 minuter på sig att gå, med skott, fler bloduppehåll och återgång. Båda klasserna är spårlängden på 600 meter. Innan anlagsprovet fixade han flera spår på den nivån och svansen var ofta hög av stolthet. Efter provet, som han klarade tack vare sin egen vilja att gå framåt när vi tillslut kom i mål efter en viltkänning på varg, dalade tempot ner och det var knappt han gick en meter. Vi fick starta om från början helt. Han fick korta enkla spår ungefär 3 ggr i veckan i några månader. I juni var vi med i två dagar på en viltspårskupp. Första start i öppenklassen. Han hade fortfaranade tendens till att bli låg. Han kämpade på riktigt bra med det räckte inte hela vägen. Matte avbröt båda dagarna.

Med aningens mer erfarenhet i ryggsäcken kämpade vi på, spårade åtminstone fyra spår i månaden med olika svårigheter och liggtider. I oktober gick vi en öppenklass-kurs på 5 ggr. Den blev väldigt nyttig för oss. Jag lärde känna hur Jax löste problem, när han går av och på i spårkärnan. Jag lärde mig t.o.m hur jag ska bete mig i spåret. Jax läser mig hela tiden. trots att jag håller i linan 5 meter bakom vet han när jag blir frustrerad. 

 

Vi hade inte tränat på ett tag, gnistan fanns lixom inte. Helt blankt. Men svärmor la ett spår till oss för hon tyckte att vi behövde komma igång då hon vet att Jax har potential till att lyckas. (Inte många som har en bra svärmor, det sätter jag otroligt mycket värde på, för hon har verkligen lyft mitt förtroende i många stunder) Detta var för en exakt vecka sedan och är det ingen snö så varför inte passa på. Jax presterar dessutom mycket bättre när det är kallare ute. Han tog hela spåret jättebra och när han sliter och leker vid slut-klöven då är det KUL, awsome. 

 

"Matte, ta dig i kragen nu och gå ett prov!" Japp, det gjorde vi, fyra dagar senare och vi satte en 1:a! Så jääävla skööönt!! Ursäkta svordomen, men det var en nice känsla!

 

Domaren kritik:

"Startar bra i rutan. Börjar något trevande på 1:a spårsträckan men jobbar sig snart upp. Klarar övrga sträckor okej, stannar ibland men återgår själv. Klarar Vinkel 1 med liten ringning, Vinkel 2 utmärkt, och gör en bra återgång (tar en liten paus). Klarar övriga vinklar och bloduppehåll bra! Lugn i skott, ivrig efter. Lokaliserar viltdelen utmärkt."

 

Spårtid 14 minuter av max 45 minuter. Liggtiden var runt 20 timmar.

 

Jag var så nöjd över honom, det kändes i hela kroppen. Men han har börjat med en grej som jag inte riktigt förstår. Som i kritiken "tar en paus". Ibland stannar han helt upp och tittar sig om, oftast på mig. Brukar vänta ut honom, men ibland får jag visa en liten rörelse med handen, säga "spåra" eller tar några steg mot rätt riktning. Sedan återgår han till spåret som ingenting. Känns som om han vill ha någon form av bekräftelse. 

 

Och idag gick vi ett fullångt öppenklass spår igen, ingen snö, det hade regna sedan igår och det blåste. Han fixade det utan problem, igen. Den där gnistan lyser starkt nu må jag säga! Denna gång klarade han spåret på 12 minuter. Det är gränsen till att han går för fort men det är verkligen kul när man flyger fram i spåret (host, kanske inte för matte som får snubbla sig fram genom att krypa under varje buske och träd) Men vad gör man inte för att ha kul! 

 

Jag hade ett mål i år och det var att ta en 1:a. Men nu har jag känslan att vi kan ta fler (får vi två 1:or till så tar Jax viltspårschampionatet). Varför ge sig när det går som bäst? Så är det ingen snö nästan helg så satsar vi nog på ett till prov. 

 

Sommaren har gått oändligt fort, förstår inte... Det var inte länge sedan man längtade efter att få komma igång med alla aktiviteter, kommande aktiviteter oxå under vårkanten, och nu helt plötsligt är det oktober?! Minsann!

 

 

I vintras planerade jag lite mål som vi skulle uppnå under sommaren, eller som vi skulle påbörja med eftersom man inte kan ställa allt föör stoora krav på en valp (tonårsvalp). Men man ska ju inte underskatta dom heller. Dom kan ju prestera mer än vad man tror oxå. 
Men iaf, till saken. Vi har uppnått betydligt mycket mer (över förväntan) än vad jag hade tänkt, vilket är bra antar jag! Bla. skulle vi ta rallylydnads titeln i nybörjare, RLD N, och att vi skulle bli ett team och inte två. Vi skulle gå vidare i viltspåret från träning till prov. Bra resultat på utställning kan man inte ha så stora krav på, men träning ger färdighet.

 

Så detta är vad vi har kommit i mål med:

Viltspår - GK anlagsprov, två 0:or (tyvärr) i öppenklassen

Utställning - Exellent x2, BIS (inoff)

Rallylydnad - Nybörjare, 94p, 92p, 99p. Fortsättning, 100p, 86p, 93p.

 

Övrigt:

Känd mental status 1 på skott

 

Jax har gått från skräckupplevelse i viltspåret till en ganska bra erfaren spårare. Tyvärr nollade vi våran kupptävling då med för mycket runt om som störning. Men dom senaste veckorna, under viltspårskursen, har han bevisat för mig att han är erfaren och klarar av svårare spår med störning. Vi har inte grejat ett pris än, men vi kanske satsar på ett innan vintern. Vi har ju trots allt ett betalt prov som väntar på oss. 

 

Från våran lycka i MyDog i februari där vi fick äran som valp springa in i stora ringen med ett hundratal åskådare, urdålig form av prestation och kritik till ett chockande resultat där vi vinner hela j**la skiten. Ja, minst sagt. Oavsett tycker jag att jag har världens snyggaste hund ändå. Man kan inte tro det, men utställning har sina sidor av träning oxå.

 

Och till rallyn. Det har varit ASKUL! Från första start till nu har vi verkligen träffat rätt med vårat teamwork. Allt får man ju inte gratis, det är mycket träning bakom denna framgång. Sedan har jag ju världens gladaste hund, "will to please!". Så nu har Jax två titlar i stamtavlan och nu hoppar vi över till Avancerad. Men för våran del får en ny tävling vänta tills nästa år. 

 

Det verkar som han är uppfostrad bra oxå då han gjorde en jättebra MH. Han är precis så jag vill ha honom! Har jag nog sagt förut men det är verkligen så.

 

Och ja, att vi skulle bli ett team har slagit in nu känner jag. Vi samarbetar på ett annat sätt, vi vet båda två vart vi har varandra, hur vi ska gå till väga på träningarna för att lösa problem. Plus av all uppfinnesrik träning/lek och variation har han blivit ännu mer följsam och lyhörd än tidigare som redan var relativt bra. Det känns som om han har landat rätt och kommer mer därtill att göra. 

Vi gjorde ett jättebra exempel på just teamwork idag. Vi har ju börjat cykla lite för att först och främst göra av med energi. Har tänkt länge på detta men ville veta hans höftröntgen resultat först. Det är drygt tre veckor sedan vi började, max 1km inklusive uppvärmning och nedvärmning. Han har fått springa lite försiktigt bredvid (har sedan innan övat in fot en längre stund) och även tillsammans med en av mammas sheltie en kort stund. Har funkat jättebra. Så idag kände jag att det var dax att sträcka lite mer på benen. 3 km sammanlagt med upp- och nedvärmning. Vi sprang förbi en hund i koppel och på hemvägen tänkte jag att han skulle få springa lös. Trodde han skulle fara och flänga som en tok men han sprang faktiskt bredvid hela tiden, förbi två joggare, en låtande brandbil och vi korsade den "stora" vägen tillsammans. Ja men jesus vad bra han skötte sig. Han tyckte det var uuuuur roligt att trava på riktigt snabbt. Matte fick ju faktiskt trampa på lite, hehe! Det var riktigt kul att se honom "fatta galoppen" självmant.

 

 

Jag älskar verkligen hösten. Så frisk och mysig på något sätt. Och framföralt, ett perfekt hundväder. Skulle kunna gå i timtal på promenaderna. Idag var just en sådan dag...

 

På mitt skrivande! Jag får helt enkelt vara nöjd över det lilla jag har tid med att skriva ner. Så.. vart ska vi börja...

Det finns ju en BRA anledning till varför jag inte har den tiden längre att skriva onödiga inlägg, både här och på fb (hör och häpna, haha).

 

Det är ju så att jag och Jax har varit upptagna med massa träningar (jag jobbar ju i stort sett heltid oxå..).

- Vi har gått på ringträningar en gång i veckan, gratisträning bara 500 m från lägenheten, super praktiskt! Och det mina kära vänner har gett resultat! För någongång måste ju känslan kännas rätt när vi ställer upp. Svärmor tjatade på mig, "du måste anmäla dig till hemmaklubbens inofficella utställning". Så sugen var jag egentligen inte på att tävla riktigt än men jag (som tur var) efteranmälde mig tre dagar innan utställningen skulle äga rum. Dagen kunde ju inte börja bättre när jag fick en nerkissad ryggsäck (av Jax som tyckte att en tjurig hund skulle få se en mallig hund tillbaka) och en halv oboykopp i knät av en mycket ivrig Jax. Ibland passar inte en clown med en som är klumpig må jag säga. Men vi sprang målmedvetet båda två in i ringen med mycket bra kritik:

 

"Elegant ung hane, bra skall parti och nos, utmärkt front, bra benstomme, bra propotioner i hals och rygg linje, parallela framben, goda vinklar, bra svansansättning, utmärkta rörelser, Välpresenterad." 

 

Tråkigt nog var vi ju själva i rasen så vi fick BIR med Hp. 

 

... på ett lååååångt inlägg! Huuaaah! Nu var det veeerkligen länge sen det skrevs nått här. Så var det med den "träningsdagboken"... 

 

Ja, som vanligt när det händer spännande grejer så kopplas bloggen bort och all färskvara i den lilla knoppen jag har försvinner, tråkigt nog. Alla smådetaljer är alltid bra att se tillbaka på. Ska försöka att fatta mig kort för att få med det mesta. Om ni orkar hänga med.

Har sagt det förut, att jag är dålig på att visa Jax i utställningsringen. Det är ju så att jag inte tycker den tävlingen är lika rolig som allt annat, då allt ramlar tillbaka till att domaren inte är förtjust i svans... Men hedanefter ska vi gå på mer inofficiella än officiella. 
En utställning i sommar har det blivit iaf, - nationella utställnigen i Ransäter. Det var inte våran dag den dagen. Det var otroligt varmt, Jax var ovanligt slö, men jag var väldigt nöjd över pälsen. Räckte för ett Excellent trots allt. Kritiken blev inte lika bra som jag hade väntat mig. Men så är det i utställningsvärlden, ena stunden går det awsome andra kan man bara gå därifrån. 

 

Dagen efter utställningen tog jag ledigt från jobbet för att åka till Nora och sniffa hundgöra hela dagen. Vi bokade nämligen in oss på UppfödarMH som var arrangerat för Jax kull. Hur. Roligt, Som. Helst!! Tyckte alla, Rock, Aska, Leah, Tassa och givetvis Jax, gjorde ett jättefint jobb. Så otroligt intressant hur dom funkar, hur lika dom ändå är på något vis. 

MH står för Mentalbeskrivning Hund och i detta test bedömer man hundens stabilitet och hur den hanterar rädsla (löser problem), kontakt och hantering. Det är inget test som säger vad som är rätt eller fel, godkänt eller inte. Detta test visar mer för uppfödaren hur medelvärdet är i kullarna. Men det är otroligt intressant att veta själv, hur ens hund funkar.

 

Här är Jax MH (blå färg):

Herregud, vad jag har tjatat om det här med flytväst. Tänker jag efter och hör mig själv så skulle jag bli galen, haha! Har kollat runt mycket på olika västar, vad som känns bäst. Menar inte att Jax är dålig på att simma, tvärtom. Han är en jätteduktig badanka. Åh vad han simmar! Han simmar å simmar, å simmar...

Tanken på vad flytvästen skulle fylla för funktion var att den skulle underlätta för honom när han är med oss när vi badar, när han ska apportera så att han kan simma längre sträckor. Så som han härjar i vattnet är jag rädd för att han ska få kramp. För han är verkligen inte lugn... Inte "Labrador-galen", som bara häver sig i så fort dom ser vatten... Det händer bara när vi plaskar som barn själva. 

Vi åker mycket båt oxå. Även om det är så stillsamt som möjligt, så kan dom ju få för sig saker. Och visst är det viktigare att hunden har flytväst men inte en själv, eller?! 

 

Nåja, vi hittade en passande flytväst på XXL faktiskt. Märket Creston. Mycket läcker färg, ordentlig väst som går under magen oxå, mindre och smidigare passform. Jag är oerhört nöjd över den. Tack vare servicen vi fick i affären. Supertrevlig kille som visste vad han paratde om för han hade en likadan till sin Jämte. Det är verkligen roligt med folk som kan sin sak! Dock tyckte jag egentligen att det skulle ha varit en storlek mellan S och M för att Jax är aningen för bred runt bröstet för att man ska kunna fästa själva västen runt utan att behöva använda remmarna. 

Det märktes på Jax att han var bekväm i den och kände sig säkrare när han simmade med oss. Han brukar annars simma ut till oss och tillbaka. Men nu simmade han en lång stund med oss ute på djupt vatten. 

 

Igår invigde vi västen med en båttur ner till ön igen. Denna gången var han oerhört exalterad av att kliva i båten när vi skulle åka iväg. Riktig sjöhund, hihi! Efter en heldag med brända axlar och ett sandigt odjur så var det någon som verkligen tvingade sig till att sitta upp och sova (vinglade till ibland, "hoppsan va ni där"). Aussien må vara outtröttlig. Men när det bjuds på sådana här tillfällen gäller det att njuuta och känna sig lycklig till mods! 

 

... Och där fick Jax sina första bokstäver i stamtavlan, - RLD N! Hur häftigt är inte det?! 

 

Rallylydnad kanske ser oerhört lätt ut. Men det är det absolut inte. Det ligger lika mycket jobb i detta som med vanlig lydnad eller annan sport. Tjoa, klappa i händerna och prata så mycket du vill, - det är vad jag kallar samarbete. 

 

Vi gjorde en uuursnygg runda tillsammans och denna gång var inte banan lätt, många vänstersvängar, mycket sitt, blandat med ligg och stå. En riktigt rolig bana! Vad är inte ett pris utan utmaning! Tyvärr, blev inte rundan filmad. Men jag kan berätta att vi skrapade ihop 99 poäng av dessa 100 möjliga! Damn! Ett poäng ifrån fullpott! Men åh, vad jag är stolt, vet ni säkert, hihi, över denna hund jag har! Ett avdrag för en nosning på hela banan och ändå hade han fullt fokus på mig hela tiden. Dock fick jag kämpa en aning vid svängarna ibland men jag behåll lugnet från nervositeten och han höll öga på mina rörelser. 

 

Gräddet på moset när vi klev fram för att hämta protokollet och vårat andra pris på pallen fick vi en rosett. Jättekul! Det är inte många som ger ut sådana priser i rallyn, än. Och det passade så bra att avsluta nybörjarklassen med ett fint pris. Fortsättningsklassen kommer bli awsome!

 

Det har hänt mycket sedan jag senast skrev. Det är synd att jag inte skriver ner alla framsteg, och bakslag, vi gör i all träning, men den där tiden vet jag inte vart den tar vägen ibland... nåja. 

 

Det har varit mest mental träning för Jax del på sistone. Inte mycket rally, vilket vi bör ha lagt lite tid på eftersom vi ska tävla nästa helg. Istället har vi varit iväg till Dalarna och bott på vandrarhem. Han börjar bli en stadig hund när det gäller att vara borta. Superframsteg när det gäller att koppla av iaf när grannarna lyhört har hyss för sig. 

Vi har även gått på marknad. Där tycker jag han uppför sig exemplariskt, som en ledarhund nästan. - Strosar med oss överallt. Hälsar lite på folk som vill klappa honom. Hundar tittar han på men kan släppa dom näst intill direkt. Jag har börjat med att ta med mig en leksak på promenaderna. Asbra avledning när vi möter hundar. Han struntar fullständigt i dom. Det kapitlet börjar bli väldigt behagligt. Även fast han inte alls gör någonting annars. Dock känns det skönt att fullt avslappnat gå förbi hundar utan att ens bry sig. 

Igår var vi på 50 års kalas. Ett tio-tal människor, inklusive ett barn och fyra hundar med Jax. Jax mingla minst lika mycket som oss fast med alla "samtidigt", haha! Han skulle vara med på allt. Det jag blir mest glad över är att han anpassar sig jättebra med barn (barn som är hundvana förstås. För det är vad han enbart har träffat) och följer dom hela tiden. Håller ett öga på dom så dom inte "gör något dumt". Jax och pojken var bästa kompisar hela den kvällen, alla andra var vuxna och "tråkiga". 

 

Veckan efter viltspårspokalen fick Jax ett fulllångt, 90 meter längre dock (690 meter), spår som hade legat i 28 timmar. Den vanliga liggtiden på öppenklassen är mellan 12 - 24 timmar. Med flera vinklar, återgång, vinkel med bloduppehåll i och flera vanliga bloduppehåll. Spåret låg även i minst fyra olika sortes mark. Det hade enbart regnat några millimetrar. 
Så hur gick detta då?... Asbra. Hjälpte honom inte en sekund. Dock hade han det väldigt svårt i ett av bloduppehållena där han kryssade mycket. Men envis var jag och väntade ut honom. Han jobbade sig tillslut ut mot rätt riktning. Han klarade spåret på 25 minuter.

På viltspårspokalen misstänkte jag ju att myrmark var svårt för honom. Men icke! Under detta spåret klarade han det jättefint. Så det måste ha varit att han hade så mycket att tänka på när vi var borta i tre dagar. Nackdelen med att ha en vallhund kanske... Bokar vi ett privat prov så tror jag han fixar en etta faktiskt. 

 

Då var även denna underbara, tävlings-, helg över. Spår, hundfolk, underbart boende, strålande väder och såklart umgås med hunden varje minut. Livet kan inte bli bättre än så! Både jag och hunden har lärt oss massor, kommit varandra ännu tajtare och vet våra brister, men oxå det vi är bäst på. 

Vi har varit så taggade att vi har gått på högvarv hela helgen. Trött efter en hel jobbvecka, men va fasen. Handlar det om att umgås med min hund kan jag åstakomma vad som helst. Dock trodde jag på honom alldeless för mycket, att jag hade hoppats på en bra siffra, men man kan aldrig veta hur spåret kommer att gå. 90% hänger ju på hunden. Men jag kan inte vara mer STOLT över Jax. Han har presterat sitt yttersta och det är inte lätt att vara ung, hemmifrån från tryggheten och maxa sin förmåga. Jag är inte alls besviken!

 

Han fick en nolla både på lördagsspåret och idag, då jag bröt båda gångerna. Spårupptaget på lördagen tog han hur j*vla snyggt som helst. Domaren sa t.o.m att det var det bästa upptaget hon har sett på länge. Första vinkeln gjorde han kanon oxå. Efter det gick mitt skosnöre upp och tanken slog mig att jag skulle låta bli det, "glöm det, gå!" Men jag höll på att gå ur skon så jag stannade honom. Efter det tog han aldrig riktigt upp spåret ordentligt. Ute på myren hade han hur svårt som helst. Han fick hjälp två gånger av domaren. En stund hade han spåret men gick tillbaka och tog bakspår. Då valde jag att avbryta efter 37 minuter (från start) för att "spara" honom till dagen efter. Ångra inte att jag gjorde det valet. Så istället gick vi fram till skottplatsen så fick han spåra fram till klöven. Skotten gjorde han uuursnyggt. Inte alls skottberörd för fem öre och taggad till 110% blir han av det. Det är lixom svårigheterna som han är bäst på, konstigt nog. 

Kritiken för dagen var "en imponerande hund...". Det enda jag stör mig på så här i efterhand är att jag ALDRIG skulle ha knöte skosnöret och aldrig gett honom vatten när han väl jobbade bra på spåret.

 

Söndagsspåret, som han gick idag, kändes inte alls lika bra som idag. Han var trött från gårdagen, det var varmt och soligt, och det var jättetorrt i skogen. Saken gjorde det inte bättre av att vi fick spåret på ett litet bergigt ställe med mycket torr mossa. Spårupptaget tog han upp relativt snabbt, genade lite i vinkeln. Korsade fram upp till "berget" där han tappade spåret helt. Min tanke var att jag skulle ge honom vatten endast när han sökte för mycket hjälp av mig. Han skulle få jobba sig fram själv. Istället för att jag skulle bryta igen så bestämde jag att han åtmistone skulle få gå tiden ut, om det blev så. Åh, vad han jobbade och jobbade. Tungan blev längre och längre. Han fick hjälp av domaren två gånger, med vatten emellanåt så att han skulle kvickna till. Tog spåret en liten bit men återgick till samma område. Tredje gången gillt på samma ställe bröt jag efter 40 minuter. Han var helt slut. Men så han kämpade!

 

Så tråkigt med två nollor, för jag trodde verkligen att vi åtminstone skulle få en trea. Han har gått asbra på hemmaplan. Dock var det allra första ordentliga öppenspåret och första gången han gick för någon främling, Men jag får inte glömma bort att han bara är 14 månader gammal, men samtidigt så himla duktig. Nu är vi iaf några erfarenheter rikare och vi ska kämpa vidare. Det bästa är att han är en ängel på bortaplan. Älskar allt och alla, snäll som ett lamm och är hur lätt som helst med att göra. Och han är bara MIN! 

 

 

Huuuaa. Dagarna bara går, nu äntligen har jag fått lite tid över till att skriva några meningar.
Vi har hunnit med mycket, - busat med kompisar, tränat inför viltspårskuppen (som vi åker på redan i morgon! Herre-min-jesus vad tiden flyger iväg!), varit på rallytävling och tränat lite allmänna vardagssaker. Och badad myyyycket! Så grymt kul med en hund som följer med en ut och simmar. Yes, så är det, första doppet för i år är avklarat!

 

 

Jax har dessutom fått halvsyskon nu i veckan. Dom är föööööööör söta! Jag kan titta på dom hur mycket som helst, ser mig aldrig mätt! Smälter i hjärtat gör det oxå! Många underbara färger. Det är faktiskt så att hade inte sambon bromsat mig så hade jag inte tvekat en sekund. Men odjuret vi har nu måste få växa till sig lite mer innan det blir en till, även fast Smilla är den bästa mamman!

 

Bjuder på lite Ambra-dejt-bilder! Bästa lekkompisen, dom hade saknat varandra!

 

Här om dagen fick jag hem vätskebältet (32 cl) och träningsbyxorna från Engelsons. Supernöjd, som vanligt!

Bältet är tänkt åt Jax (och mig själv), att vi ska ha med oss det i skogen när vi spårar. Har börjat lära honom att stanna upp ibland för att få honom att dricka mellan varven när jag ser att han börjar bli trött. Han kvicknar till väldigt snabbt, blir lixom "klar" i huvudet igen.

Träningskläder får man ju heller aldrig nog av. Ursnygga byxor och linnet till kommer om några veckor. Nu ska vi ut och motionera!

 

 

 

Det har varit två intensiva veckor med träning och åter träning.

Eftersom vi är inställda på att följa med till Viltspårspokalen som är om dryga tre veckor har vi minst gått två spår i veckan. Ena stunden har Jax varit hur duktig som helst till att inte ha tagit upp blodet alls... De senaste spåren har han varit ganska låg och bekymrad, speciellt när blodet har legat i en kort stund, när det har varit ganska färskt. Men och andra sidan släpper rädslan mer och mer ju längre han kommer in på spåret. Senaste återgången och vinklarna har han gjort hur snyggt som helst! Dock klurar jag ändå på om vi verkligen ska åka på kuppen eller inte... Jag vill ju inte kasta pengarna i sjön direkt. 

 

Mitt uppe i allt har vi tränat rally, som dårar är väl lite att ta i, men iaf varje dag till förra helgen då vi debuterade i nybörjar klassen med 94 poäng på hemmaplan. ASroligt hade vi!! En godkänd runda närmare titeln! Den 7:e är det dax igen i Karlstad.

 

 

Så den här veckan har vi bara varit och Jax har plaskat mycket i tjärn, simmat t.o.m! Vet att ni tycker att det inte är en stor grej, men för honom är det de. Han plaskar mer än vad han badar. Har jag kastat ut någon pinne tidigare har han bara tittat på mig, "menar du verkligen att jag ska hämta den?". Det var för några veckor sedan som han tog modet till att simma ut en bit och matte blev ju så klart överlycklig. Känslan att veta att han kan blöta ner sig ordentligt om det blir väldigt varmt i sommar. Ett plus är ju att han får träning på samma gång!