Det har hänt mycket sedan jag senast skrev. Det är synd att jag inte skriver ner alla framsteg, och bakslag, vi gör i all träning, men den där tiden vet jag inte vart den tar vägen ibland... nåja. 

 

Det har varit mest mental träning för Jax del på sistone. Inte mycket rally, vilket vi bör ha lagt lite tid på eftersom vi ska tävla nästa helg. Istället har vi varit iväg till Dalarna och bott på vandrarhem. Han börjar bli en stadig hund när det gäller att vara borta. Superframsteg när det gäller att koppla av iaf när grannarna lyhört har hyss för sig. 

Vi har även gått på marknad. Där tycker jag han uppför sig exemplariskt, som en ledarhund nästan. - Strosar med oss överallt. Hälsar lite på folk som vill klappa honom. Hundar tittar han på men kan släppa dom näst intill direkt. Jag har börjat med att ta med mig en leksak på promenaderna. Asbra avledning när vi möter hundar. Han struntar fullständigt i dom. Det kapitlet börjar bli väldigt behagligt. Även fast han inte alls gör någonting annars. Dock känns det skönt att fullt avslappnat gå förbi hundar utan att ens bry sig. 

Igår var vi på 50 års kalas. Ett tio-tal människor, inklusive ett barn och fyra hundar med Jax. Jax mingla minst lika mycket som oss fast med alla "samtidigt", haha! Han skulle vara med på allt. Det jag blir mest glad över är att han anpassar sig jättebra med barn (barn som är hundvana förstås. För det är vad han enbart har träffat) och följer dom hela tiden. Håller ett öga på dom så dom inte "gör något dumt". Jax och pojken var bästa kompisar hela den kvällen, alla andra var vuxna och "tråkiga". 

 

Veckan efter viltspårspokalen fick Jax ett fulllångt, 90 meter längre dock (690 meter), spår som hade legat i 28 timmar. Den vanliga liggtiden på öppenklassen är mellan 12 - 24 timmar. Med flera vinklar, återgång, vinkel med bloduppehåll i och flera vanliga bloduppehåll. Spåret låg även i minst fyra olika sortes mark. Det hade enbart regnat några millimetrar. 
Så hur gick detta då?... Asbra. Hjälpte honom inte en sekund. Dock hade han det väldigt svårt i ett av bloduppehållena där han kryssade mycket. Men envis var jag och väntade ut honom. Han jobbade sig tillslut ut mot rätt riktning. Han klarade spåret på 25 minuter.

På viltspårspokalen misstänkte jag ju att myrmark var svårt för honom. Men icke! Under detta spåret klarade han det jättefint. Så det måste ha varit att han hade så mycket att tänka på när vi var borta i tre dagar. Nackdelen med att ha en vallhund kanske... Bokar vi ett privat prov så tror jag han fixar en etta faktiskt.