Vatten med i spåret
Här om dagen fick jag hem vätskebältet (32 cl) och träningsbyxorna från Engelsons. Supernöjd, som vanligt!
Bältet är tänkt åt Jax (och mig själv), att vi ska ha med oss det i skogen när vi spårar. Har börjat lära honom att stanna upp ibland för att få honom att dricka mellan varven när jag ser att han börjar bli trött. Han kvicknar till väldigt snabbt, blir lixom "klar" i huvudet igen.
Träningskläder får man ju heller aldrig nog av. Ursnygga byxor och linnet till kommer om några veckor. Nu ska vi ut och motionera!
Idag har vi varit ute i solen heeeela dagen! Har man ett jobb där man är inne i stort sett hela tiden så får man passa på att suga in så mycket frisk luft som möjligt när man har chansen. Det har varit så härligt. Jax har fått roa sig bäst han ha velat.
Vårat lilla spåruppehåll har gett resultat oxå. Han fick ett blodspår på ca 300-400 meter med en vinkel, en återgång och ett bloduppehåll, på en liggtid på drygt fyra timmar. Hela spåret i sig gjorde han jättebra. Dock velade han runt lite vid vinkeln, men jag väntade ut honom. Återgången tog han hur snyggt som helst! Innan bloduppehållet släppte jag linan för det var så snårigt och Jax pinade iväg så jag stannade honom. Han stannade upp mitt i uppehållet och på mitt kommando tog han upp det som inget. Ibland är jag bra stolt!
Vi hann med att träna lite rally oxå när vi ändå var igång. Det sitter ganska bra faktiskt. Det är sitt vid min sida som blir aningen sned när han kommer runt bakom mig. Och allt hänger ju på min handföring. Han är känslig den killen. Nästa helg gäller det igen! Skoj, skoj!!
Underbara snusläppen!
Badkruka till badmonster
Det har varit två intensiva veckor med träning och åter träning.
Eftersom vi är inställda på att följa med till Viltspårspokalen som är om dryga tre veckor har vi minst gått två spår i veckan. Ena stunden har Jax varit hur duktig som helst till att inte ha tagit upp blodet alls... De senaste spåren har han varit ganska låg och bekymrad, speciellt när blodet har legat i en kort stund, när det har varit ganska färskt. Men och andra sidan släpper rädslan mer och mer ju längre han kommer in på spåret. Senaste återgången och vinklarna har han gjort hur snyggt som helst! Dock klurar jag ändå på om vi verkligen ska åka på kuppen eller inte... Jag vill ju inte kasta pengarna i sjön direkt.
Mitt uppe i allt har vi tränat rally, som dårar är väl lite att ta i, men iaf varje dag till förra helgen då vi debuterade i nybörjar klassen med 94 poäng på hemmaplan. ASroligt hade vi!! En godkänd runda närmare titeln! Den 7:e är det dax igen i Karlstad.
Så den här veckan har vi bara varit och Jax har plaskat mycket i tjärn, simmat t.o.m! Vet att ni tycker att det inte är en stor grej, men för honom är det de. Han plaskar mer än vad han badar. Har jag kastat ut någon pinne tidigare har han bara tittat på mig, "menar du verkligen att jag ska hämta den?". Det var för några veckor sedan som han tog modet till att simma ut en bit och matte blev ju så klart överlycklig. Känslan att veta att han kan blöta ner sig ordentligt om det blir väldigt varmt i sommar. Ett plus är ju att han får träning på samma gång!
"Spååra..."
Vi har kört på bra med spår den senaste tiden. Långa timmar på jobbet och sena eftermiddagar i skogen. Dock helt klart värt all möda! Jax har tagit ganska stora steg framåt, som helhet under hela året förstårs. Att gå från korta, enkla, stöta på rädsla, till långa, mer komplicerade spår och förstärkt mod. T.o.m matte har svårt att hänga med i förändringarna ibland.
I mitten av veckan fick han en riktigt utmaning, som även gav mig en tankeställare. Ett blodspår på ca 500 meter med en liggtid på 25 timmar (inte den optimala liggtiden för honom egentligen) och regnet hade hällt ner från när vi la det till när vi skulle gå det. Skulle nästan kunna kalla det för elitspår, så svårt var det nog för Jax.
- Hela spåret korsade han över, tappade och tog det flera gånger. Vissa gånger blev det för svårt för att han skulle hålla uppe koncentrationen då han istället tuggade gräs, drog i några pinnar. Men det släppte det oxå efter var gång jag väntade ut honom. Han jobbade sig ändå framåt hela tiden. Det var sisådär med vinklarna och återgången tog han inte alls, dock gick han tillbaka och letade febrilt vad det var men återgick utan att ta den ändå. Skottet mot slutet höll han knistan uppe i några sekunder. Korsande fram hittade han tillslut klöven, och oj så glad han blev! Det var då jag insåg att han äntligen var sitt tokiga jag igen efter viltkänningen i våras på anlagsprovet. Han visade inte en enda sekund av rädsla.
- Hela spåret korsade han över, tappade och tog det flera gånger. Vissa gånger blev det för svårt för att han skulle hålla uppe koncentrationen då han istället tuggade gräs, drog i några pinnar. Men det släppte det oxå efter var gång jag väntade ut honom. Han jobbade sig ändå framåt hela tiden. Det var sisådär med vinklarna och återgången tog han inte alls, dock gick han tillbaka och letade febrilt vad det var men återgick utan att ta den ändå. Skottet mot slutet höll han knistan uppe i några sekunder. Korsande fram hittade han tillslut klöven, och oj så glad han blev! Det var då jag insåg att han äntligen var sitt tokiga jag igen efter viltkänningen i våras på anlagsprovet. Han visade inte en enda sekund av rädsla.
Det lilla gör så mycket även fast inte spåret gick bra. Så länge känslan känns så får man vara nöjd!
Igår var det brukstävling på klubben. Snäll som man är ställde jag upp som spårläggare i lägre klass. Snitslat och klart två dagar innan fick jag veta att det blev återbud för ekipaget som skulle gå mitt spår. Lustigt nog tänkte jag för mig själv att detta spåret skulle vara kul att gå själv med Jax. Tur som jag hade fick jag det, för snitslarna skulle ju tas ner.
Eftersom vi inte hade träna så mycket med pinnar förut blandade jag in snuslådor och leksaker. Han hade ju inte heller gått ett personspår på 1 km förut heller. Detta såg jag verkligen fram emot!
Spåret låg i två timmar, en timma mer än vad det egentligen skulle för en tävling. Han skulle hitta 4 pinnar, 3 snuslådor och 3 leksaker. Första tanken var om det blev för lite saker och att det skulle bli för långt emellan dom. Men det blev perfekt.
Han gick spåret hur snyggt som helst! Hade lämnat snitslarna kvar för att se mer detaljerat hur han gick och för att vi inte skulle gå vilse (svärmor var med och hjälpte till). I främmande skogar ska man inte lita på sitt lokalsinne!
- Han gick av två gånger för viltkänning, båda gångerna hjälpte jag honom enbart med att visa på honom i rätt riktning. Han hittade alla sakerna förutom en pinne och en snuslåda som han passerade med ca två meter avstånd. Han gick spåret under 30 minuter. Kan man vara mer stolt?! Är så sjukt nöjd över denna hund!
Väl på klubben igen med lite fika i magen passade jag på att ställa upp en rallylydnads bana när det ändå var lite rörelse av människor och hundar. Även där slutade han inte att förvåna mig. Vissa belöningar slänger jag iväg dragkampen och han springer efter den och leker vidare utan att gå till andra hundar. Mattes lilla pajas!
Fick förfrågan om jag och svärmor ville träna ytterligare på två högre spår då det blev återbud på dessa med. Funderar lite på att lägga blod då istället. Spåret är på 1,2 km och kanske kan bli lite tungt mot slutet. Dock vore det en bra övning att träna långt istället för massa andra svårigheter.
En bäver? Nej, ett sandmonster
Igår tog jag upp nytt blod och klöven på upptining till idag. Gjorde en lite fuling och la spåret vid frilufts/elljusspåren som ligger precis i skogen ovanför lägenheten. Har länge funderat och tyckt att skogen där skulle vara rolig att spåra i. Dels för att det är så himla mycket andra dofter och ganska blandad skog.
Medan jag väntade in liggtiden blev det en spontan promenad med Nathalie och Ambra. Alltid liiiiiiika skojj! Denna gång badade clownerna i en "ren" sjö, men på något konstigt sätt slutar det alltid med att man har två smutsiga aussies med hem i bilen...
Att leva med en aussie är bland det bästa jag vet! - Dagarna är aldrig sig lika. Kan sandmonstret Jax intyga, haha!:
Efter sandäventyret var det dax för att gå spåret. Är man redan smutsig kan man lika gärna gotta ner sig mer!
Spåret fick en liggtid på drygt 4 timmar och det var dryga 500 meter till slut. Det var blandat med blöt mossa, torr bergsmossa, korsning av stigar och elljusspår. Han fick även prova på lite hårt spår med öppen mark.
Upptaget tog han hur snyggt som helst. Dock vid första stigen som han skulle korsa blev han lite osäker och ville att jag skulle hjälpa honom. (Efter anlagsprovet i mars hade han kvar lite obehag när det gällde tätare skog. Detta har vi tragglat ganska mycket med och fått det att släppa). Men jag väntade tyst ut honom i dryga 2 minuter för att se om han släppte det och ville jobba vidare. Ett jättebra knep för att få honom att jobba mer självständigare då jag ibland stöttar honom för mycket. Jag är inte van vid att han numera har svårare spår och behöver jobba mer.
Han släppte det och jobbade sig fram med egen vilja. Yes. Uppe på det lilla berget fixade han spåret ok. Spåret gick ganska nära elljusspåret så jag fick hojta till för att han skulle fokusera på spåret. Bloduppehållet över elljusspåret fixade han galant! Han lyfte huvudet direkt när blodet upphörde och satte ner nosen igen när blodet började igen. Men där, öppen, torr och hård mark. Där tappade han bort sig totalt. Han ringade lite halvdant och snurrade omkring på samma område. Men för denna gång hjälpte jag honom inte mer än att visa på honom igen på blodet där han hade tappat det. Därifrån genade han tvärsöver vinkeln jag hade ca 50 meter fram och satte fart mot klöven istället. Sista 5 meterna klarade han bra.
Han släppte det och jobbade sig fram med egen vilja. Yes. Uppe på det lilla berget fixade han spåret ok. Spåret gick ganska nära elljusspåret så jag fick hojta till för att han skulle fokusera på spåret. Bloduppehållet över elljusspåret fixade han galant! Han lyfte huvudet direkt när blodet upphörde och satte ner nosen igen när blodet började igen. Men där, öppen, torr och hård mark. Där tappade han bort sig totalt. Han ringade lite halvdant och snurrade omkring på samma område. Men för denna gång hjälpte jag honom inte mer än att visa på honom igen på blodet där han hade tappat det. Därifrån genade han tvärsöver vinkeln jag hade ca 50 meter fram och satte fart mot klöven istället. Sista 5 meterna klarade han bra.
Riktigt nöjd ändå kände jag mig. Då jag inte hjälpte honom i onödan och ömkade honom, utan han fick lösa uppgiften på egen hand. Det är så himla svårt när hunden går fel och man vet vart spåret går. Nackdelen när man inte har någon annan som kan lägga åt en. Lita på hunden, säger jag bara!
