Det är nog en självklarhet att man tycker så om sin egen livskamrat. Men så är det! Vårat förhållande till varandra växer sig allt starkare ju mer vi delar vardagen av att lyckas med arbetet vi utför. Det är så himla roligt att se framsteg!

Både viltspåret förra veckan, dryga 200m med en vinkel och en liggtid på 1,5 tim klarade han med en försiktighet och noggrannhet, och dagens träning i Dog-o-rama hallen med underbar kontakt i¨både rallyn och utställningsträningen som gick strålande bra!

Och råga på allt, var det en super fin dag idag!

 

Trots julfirande på olika håll och massa god mat där hjälp sedan behövs för att kunna röra på sig, har vi hunnit med ett viltspår och två timmars träning på klubben. Det har alltså varit väldigt fartfyllda dagar. Jax har varit så trött på kvällarna, men så sköönt!

Igår fick han kortare spår, drygt 150 m med normalt mycket blod. Inget bloduppehåll dock men en halv vinkel kan man säga. Han började nosa i marken när vi kom allt närmare start men fick visa honom ordentligt innan han gav sig iväg ändå. Denna gång spårade han på riktigt bra. Dock går det inte lika fort med benen på blod som det gör på personspår. Liggtiden var ungefär fyra timmar.

Hedan efter ska jag visa honom starten tills jag märker att han tar det ordentligt, så småningom ska han få hitta det själv. Vi satsar ju på viltspårs kuppen i vår. Men först måste vi få ett godkänt anlagsprov.

I morgon blir det ett spår till. Vi får se hur det går.

 

 

Idag hade vi bokat hundhallen på Dog-o-rama i Alster. Två timmar med bara hundträning och fika tillsammans med svärmor, Nina och dogsen. Det kan inte bli roligare!! Att man inte gör detta oftare förstår jag inte...

 

Vi övade mest på att ta kontakt, följa föraren, mig. Så det blev lite blandat med "fot" och "sitt". Smaskigt godis hade jag till hands och en leksak med pip i. Pipleksaker är super att träna på honom. Han blir väldigt taggad men samtidigt behöver jag inte vela för mycket med honom för att han ska lyssna.

 

 

 

Först bad jag honom sitta framför och vänta medan jag backade tills kopplet sträcktes. Ryckte lite i honom för att se om han satt kvar. (Denna övning fick vi lära oss på valpkursen.) Han satt så fint kvar och jag stegade tillbaka för att belöna honom med mig stående bredvid. Tänkte att detta klarar han bra så jag kopplade lös honom. Fick honom med mig, denna gång ville jag att han skulle sitta bredvid mig. Med lite motivation satte han sig riktigt snyggt för att inte har lagt ner så mycket på det innan.
Under träningen syntes två små hundar några meter ifrån. Jaha, får se vad han gör nu... Han tittade men hade mer tanke på mig än dom. Yes! Vad jag kände mig otroligt glad! Han förvånade mig inte bara över det. Han fixade att sitta still när jag bad honom och kunde gå tillbaka för att belöna. Med träningen på topp gick vi vidare.

Dåligt väder var det idag, men vi hade bestämt dagen innan att vi skulle gå ut i skogen för att grilla korv och ha det mysigt. Har man "barn" vill man väl helst vara ute så mycket som möjligt.
Mitt ute i skogen tände vi brasan som först inte tog sig då vi hade glömt tändvätska. Men det gick! Jax roade sig med en bäck, vad annars gör aussies?, snö räcker ju inte! En pinne lika lång som han hittade han bland bröten. Så härligt att se honom så nöjd med livet. Ännu bättre blev det när han fick söka efter korv på marken.

 

Understimulerad. Mjo, det kan man lugnt säga att vi har fått känna på hos Jax de senaste dagarna. Nu inser jag verkligen hur viktigt men samtidigt hur skönt det är när Jax leker med sina hundkompisar ibland. Eftersom han är ensam hund i våran lilla familj. 

För den säkra sidan av kennelhostan han fick bör det ändå gå en vecka till utan hundmöten... Redan nu klängar han på oss konstant! Dock är det otroligt mysigt! Men vad fasen, får ju inte gå på toalätten ensam förens han är hack i hälarna. Haha!

 

För att stilla energin har han fått busa och träna som vanligt nu några dagar. 

Igår pulsade vi i drygt 15 cm snö i 3 km i skogen. Han fick vara lös hela tiden. Jag kan inte påstå att han var speciellt trött utan mer nöjd, den lilla busen!

Idag tog vi oss en sväng runt "Forshaga", centrum kan man väl säga. Blev nog ungefär 3 km det också samanlagt. Tränade lite kontakt och "fot" med "sitt" och "ligg" emellanåt. Han bryr sig inte alls om mötande folk eller om det kommer upp någon bakom längre. Vissa finns inte för honom. Och ändå kan han vara hur social som helst när det väl kommer till kritan. Inte heller hundar bryr han sig om. Han kastar ett öga åt dom men följer alltid med oss. Något vettigt har jag kunnat åstadkomma genom alla månader vi har tränat.

 

Helgens upptåg spenderades på Stockholmsmässan, utan hund. Förvisso var det skönt att gå där utan hund men samtidigt tänkte jag på Jax hela tiden. Fick mer tid över för montrarna för att tigga grejer, mest foderprover. Men det går alltid åt som godis. Ska man vara fräck ska man vara det på ett bra sätt. Hehe!

 

Jag har alltid beslutsångest, vare sig vad jag gör eller i pengavärlden. Dock har jag aldrig varit så beslutsam som jag var i söndags när jag såg en lerskulptur av en aussie... Jag måste ha den!! Och nu står den så fint i hyllan hemma. Kan inte vara mer nöjd. Handgjord dessutom och ett original. Jag hade köpt hela aussie-högen om jag kunnat!

 

 

När sambon tidigt i morse tog ut honom glömde han totalt bort att göra behov. Han hade fullt upp med snön. Eftersom vi tidigare har sagt till varandra att vi ville ha Jax första snöupplevelse på kort var han inte ute någon längre stund med honom, för att spara allt till mig. Gulligt.

Iväg mot brukshundsklubben var han tvungen att showa lite i snön. Haha, som en räv eller rättare sagt isbjörn jagade han "något" under snön. Blåste rätt kraftigt gjorde det också, så det var ju ännu roligare när det bildades snödrivor när han hoppade runt.

 

Förra veckan flög jag och sambon till London. Dagarna innan avresan flöt på och det gick enligt planerna. Jax skulle få bo hos "fajmoj" (svärmor) och dela leksakerna med Finn.
På tisdags kvällen övervägde jag mina tankar om kennelhosta på Jax. Mycket riktigt. Symptomen stämde in klockrent. Då var det bara att ställa in helgens utställning och hoppas på att ingen annan hundkompis skulle få det här besväret.

Som tur var hade han mycket lindrig hosta, ingen feber. Så vi lämnade Sverige med ganska bra samvete ändå.

 

Det är väl sådana här konsekvenser man får räkna med om man åker på hundmässor. Våran tripp till Norge för drygt 2 veckor sedan var garanterat boven till detta.

 

Inte mycket mer man kan göra tyvärr, än att vänta ut och vila. Så nu blir det inga roliga hundlekar på minst två veckor framåt. Jobbigt för husse och matte som får stå ut med klängandet istället! Hihi