Det har blivit lite aktiviteter för Jax dom senaste dagarna.

Var hundvakt en stund åt mamma, då tog jag Jax under armen och de andra två tokarna och gick till en liten skog. Mötte ett äldre par på vägen och kvinnan tittade lite chockat över att jag gick med två i koppel och bar en. Hihi, liten rolig syn från mitt perspektiv. Senare mot kvällen blev det en promenad till en badplats på drygt 3 km med mamma och dogsen, självfallet bar jag Jax hela vägen dock med lite stopp då drygt 6kg är en aning tungt att bära. Första gången han fick gå i sand och han älskade det! Han och Icey sprang runt som tokar, lekte t.o.m med varann. Jax blev lite irriterad på Icey för att han inte hann med att springa efter honom och grymtade till lite, så söt!

 

Jax har även hälsat på hästar på ett ganska kort avstånd. Han var väldigt nyfiken, men när hästen rörde på sig blev han lite förvånad, backade lite och skällde tre små ynkiga skall. När hästen stod och åt igen fick han åter modet att gå fram igen.

 

Vi har även hunnit med att passivitetsträna i Karlstad igår. Vi beställde mat och satte oss ute för att titta på allt folk som passerade, bilar och motorcyklar som förde väsen, fåglar som retades med ynka 50cm avstånd och musik. Jag trodde han skulle fara runt och vilja hälsa på alla, Men allt gick super och han satt så duktigt bredvid oss.

 

Igår följde Jax med mig på en biltur för att hämta två nypressade höbalar till kaninen. Gullhund, han börjar tycka att bilen är väldigt rolig att åka i. Hö´t var även roligt det med, klättra bak i bilen när matte lastade in. Hundburen är ännu inte klar än så han får sitta i baksätet så länge. När hö´t var lastat bak kunde han klättra över till kombiutrymmet. Haha, så jag skratta! Synd att jag inte fick någon bild på honom.

 

Därefter åkte vi till svärmor där jag har kaninen. Vi tog oss ett dopp i älven, dock enbart Jax som tur var -än är det alldeless för kallt! Vilken tok han är ibland. Det går bara inte att sluta le! Detta var tredje tillfället han kände på vattnet och inte tycker han att det är obehagligt. Nej, det blir nog en galen badhund kan jag lova! Lite roligt faktiskt, då mammas hundar är mesar när det kommer till att bada själva.

 

Blandraspudeln Sunny på 5 månader kom på besök också som Jax fick leka lite med. Den enda han leker med för tillfället för hon är ju i samma storlek som han och en vän till familjen.

 

 

Inkallningen går lite upp och ner. Ibland lyssnar han jättebra, andra dagar finns det annat som lockar mer trots att matte gör sig så konstig och rolig som möjligt.

Han är mer lyhörd på sitt namn än visselpipan. Nu så här i efterhand funderar jag på om visselpipan verkligen är något att använda... känns inte som om han lyssnar till visslingen. Leksakspipen lyssnar han starkt på. Men den använder jag inte i samband med visselpipan. Kanske ska koppla visselpipan till något mer spännande... Jag visslar dock tyvärr inte varje dag med honom, vilket jag egentligen borde göra. Var gång efter att jag ropat hans namn visslar jag, ibland blir det lite tokigt när han har annat roligare för sig. Men det är väl bara att traggla på! Fick ett tips att jag ska vissla vid utfodring som kanske kan vara något.

 

Idag testade jag att se hur han reagerade att bli lämnad en stund ensam, då vaken. Tidigare har jag lämnat honom korta stunder när han har sovit, då jag slängt sopor, varit ut till bilen med grejer eller till tvättstugan. Men det gick förvånadsvärt bra när jag lämnade honom! Var ute med honom en sväng innan, tränade lite inkallning. Vi gick upp. Direkt när jag klev in, utan att stänga dörren vände jag och gick ut utan honom. Jag stängde, lyssnade efter ljud. Hörde inget, gick ut för att slänga soporna. När jag kom tillbaka öppnade jag dörren med normal sinnesstämning, ignorerade honom. Jag såg på honom att han var glad att se mig, svansen gick på honom. Men jag hälsade inte för att inte få konsekvenser senare med att han blir upphetsad. Bör börja med det egentligen med övrigt folk som kommer in, innan det hela blir för jobbigt när han blir större, nu när det ändå går bra. Efter någon minut i köket hälsade jag på honom igen, givetvis glad.

 

Även om jag börjar med en sådan här grund när han redan är duktig, vet jag att jag får ställa in mig på att det kommer bli betydligt mycket jobbigare när han växer sig större till unghund. Det kan hända att han inte blir sådan. Men att läsa andras perioder om deras hundar när vardagen börjar blir jobbig och problemen växer. Ser jag att det är många som bryter ihop. Det händer ju även den bästa... Man får kämpa på!

 

 

 

 

Svensk sommar är inte alltid att lita på. Ena stunden är det jättevarmt och strålande sol andra stunden öser det nästan hagel. Tur som var blev det bara lite dugg när kameran följde med ut.

 

 

... har gått i uppfyllelse, men än är den inte komplett. Dessa ljuvliga små tassar ska hamna som förevigt på min kropp. Pratar naturligtvis om en tatuering.

 

Jag har inga behov av att ha massa smyckningar på kroppen, fula som fina. Men en tatuering där Jax tassar är små och i vuxen storlek är en tanke jag har tänkt länge. I hope it last forever.

Ja, igår var det ju midsommar. Årets härligaste dag, om inte alla andra grillkvällar under sommaren är det också.

Tur med vädret i vanlig ordning när det gäller denna dagen. Om inte, så är man ju glad ändå. Bara för att man ska få jordgubbar till efterrätt! Okej, gäller väl allt folk också förstås!

 

Det blev lite koppelträning med lina för Jax på förmiddagen. Han är urusel på att gå i koppel, men det är ju alla valpar i början.

Efter någon timmas vila vart det lite "stadsträning" en stund i centrum medan Martin var in och handlade på affären innan det var dags att fara iväg till svärmor och svärfar.

 

Sill och potäter, jordappel som di säger här i värmlann, var första dukningen på bordet. Jax tog fullt ut sin energi på att springa omkring på gården, jätteroligt hade han förstås. Skönt att han får springa av sig ordentligt ibland, känns som han lyssnar mer på oss därefter när vi är hemma på gräsplätten då vi inte fullt ut kan "släppa" honom.

Han somnade till slut, tungt, bredvid oss ute. Hur bra som helst att han kan lägga sig så avslappnat.

Vi spelade kubb, åh evigheter sedan!, men för att höja självkänslan lite så slog jag ner två pinnar, två första slagen! Jax ville förstås vara med och beslagta pinnarna, så han hamnade fastbunden bredvid med ett gott tuggben. Han förstod först inte varför han satt fast, men lugnade snabbt ner sig och tittade på. Emellan kasten fick han kärlek av "göbbera" så det var ingen nöd inte, inte ens ett gnäll kom det ut.

 

Han var med resten av kvällen, lekte och sov. Även om han inte riktigt fick den sömn han får hemma så gick det jättebra och han behöll sitt glada jag hela kvällen.

 

En fästing som precis hade satt sig fick vi ta bort också, fy för dessa äckliga djur! Vad gör dom för nytta i världen?! Så ska titta lite på elektriska halsband på hundshopen på måndag. Behöver även köpa ett annat foder till honom, usch vad han fiser illa. Är inte riktigt förtjust i Carrier han äter nu. Precept plus är ett foder jag ska höra lite om, mycket bra tycker jag! Kan jag rekommendera till hundar som är känsliga i magen.

 

Vägde honom även igår, 5.2 kg. Ganska bra vikt. Många i kullen är lite tyngre har jag sett. Han har ju bra aptit på nästan allt så det ska nog inte vara någon fara.

 

Tyvärr tog jag inga kort igår fast jag hade med kameran...

 

 

Idag har vi vilat lite extra, jag och Jax. Bara varit för oss själva. Ibland behövs det lugna dagar för att han inte ska känna att varje gång han är vaken så ska det hända något, utan det finns tråkiga stunder också. Det enda vi har ansträngt oss för var lite inkallningsträning med pipan i förmiddags. Gick väl sisådär. Han har ju några pipleksaker, så det var lite svårt att urskilja pip från leksak eller visselpipan. Men det ska väl gå in det också så småningom, det går ju inte perfekt första gången!

 

Annars har jag grejat med lite vardagliga sysslor medan han har tupplura. Fixade lite extra i akvariet när jag ändå städade där, Jax la sig bredvid och somnade. Gullegris.

 

Btw, för någon dag sedan lärde han sig "sitt" på tre dagar, inte många minutrar vi övade detta. Duktiga killen! Eller det kanske beror på matte? (A)

 

Bokade även vaccinationssprutan för 12 veckor den 3 juli. Ska be om ett pass till honom då när jag ändå är där.

Ska också boka in oss på en utställning i september här i Forshaga som Curlyklubben arrangerar. Ska bli spännande! Hoppas det kommer några fler aussies!

Uj, uj, uj, vad dagarna går fort... Hinner nästan inte med. Idag är jag inne på min andra semester vecka och Jax blir hela 10 veckor i morgon onsdag. Växer gör han också den lilla busen. Var till farmor och farfar igår och farmor frågade vad jag ger honom för mat om dagarna, haha.

 

Han är såå omtyckt min lilla buse, av alla i släkten han har träffat, så himla roligt. Kan faktiskt inte sluta le så fort han sätter igång vare sig det är rackartyg eller kel. Men igår kväll var det första gången jag blev lite irriterad och trött på honom (man kan inte alltid vara på gott humör). -Vi alla var trötta, han skulle bajsa för kvällen (som han inte hade gjort sedan tidigt på eftermiddagen då han bara hade bus i tankarna), vi bor på tredje våningen så vi får springa en hel del i trapporna med han i famnen och han bara for runt som en vante ute. Tillslut fick jag nog och han som egentligen var för trött för att leka, gick vi in och vi la oss. Fick han hålla sig inför morgondagen när sambon skulle upp kl 06. Han är jätteduktig att hålla sig för att vara så ung. Så det gick ju bra tillslut. Men att hålla sig för länge är inte bra för lilla magen inte.

 

Det här med att han är i princip orädd för allting är inte alltid så bra... (dock superbra när det gäller rasen). Han har tuffat till sig riktigt mycket och ibland när vi är ute är han som galen, springer, springer och springer... Han slänger sig ner i ett dike med lite allt möjligt som buskar, högt gräs och små träd som är precis i mitten utav den stora gräsmattan utanför lägenheten. Gräsmattan är väl minst 80 meter bred allt som allt och drygt 200 meter långt tills skogen börjar. Det är ganska mycket att springa på, men jag är ändå orolig för vägen med bilar.

Så nu ska jag nog börja med hårdträningen med inkallningen. Han lyssnar jättebra till sitt namn, använder leksaker och allt möjligt för att vara rolig. Men för att inte missbruka hans namn, som jag har erfarenhet av, och att han ska komma på störten och just använda en metod så det inte blir så rörigt, -en visselpipa för hundar. 

Har lite minnen av mammas hundar angående deras namn när de var små, ropar deras namn. Inte alltid dom lyssnade. Det ska bli intressant att prova denna metod med visselpipan jag fick tips av från en god vän på jobbet.

Först och främst måste jag åka ner till mamma och hämta min kvarglömda jacka med pipan och min hemnyckel i. Bra minne men det är kort!

 

Härligt soligt väder på en härligt go dag.

Sambon, jag och Jax åkte ner till stan (Karlstad) i förmiddags efter att Jax hade fått sin busstund och vila. Jag tränade även att borsta honom lite, kan säga att min tumme värkte efter all godis han försökte ta ur min andra hand som muta. 

Vi tog den lilla bilen idag då hundburen som Martins far gör i ordning till oss inte riktigt är färdig än till kombin. Så han fick sitta i baksätet, hur duktig som helst. Han börjar bli bilvan och lägger sig ner så fint. Sover gott gör han också när bilen rullar. Vi svängde förbi ikea på vägen, så han fick lite koppelträning med husse så länge.

Åkte vidare till Martins morfar som för stunden var ensam. Han bor på 7:e våningen, så Jax fick åka hiss för första gången. Inga problem i vanlig ordning! Den hunden är verkligen inte rädd för nått. Underbara Maritha som har gett mig detta underbara lilla livet!!

Det var Stadslopp i Karlstad idag, som jag hade förträngt. Mamma sa att hon skulle vara med, hoppas det har gått bra. Loppet utfördes strax utanför, förbi lägenheten där vi var och det var musik, folk och rörelser. Bussförbindelser är det utanför också, så det var mycket för Jax att ta in. Han var lugn som vanligt, det enda var att han ville hälsa på folk som vi passerade.

 

På hemvägen var vi tvungna att svänga förbi svärmor till kaninen då hon är bortrest under helgen på viltspårskupp. Nästa år hoppas jag att det är jag och Jaxen som tävlar!

Hade tänkt att jag skulle ha vägt honom där men som vanligt är mitt minne kort. Skulle vara lite roligt att veta hur han växer framöver. Det får helt enkelt bli någon annan dag när hjärncellerna vill sammarbeta bättre... eller om jag köper mig en bra våg själv.

 

Ikväll tänkte jag flytta lite på kompostgallren han har runt sin säng så han får en lite större yta på natten. Han sover så bra nu och han vet på en gång när vi går in till sovrummet att vi ska sova. Han somnar t.o.m före oss, lilla snutten!

 

Känner mig tacksam att ni kommenterar. Roligt att ni även läser våra dagar tillsammans. Men detta med att Jax får träffa andra hundar så tidigt har jag koll på. Det är hundar jag känner och lever i min familj. Hemskt gärna respektera detta. Det är inte så att jag låter honom träffa alla vi ser, jag är väl medveten om sjukdomsrisker med framförallt okända. Tycker ni inte att jag sköter mig eller tränar/gör saker ni inte gör/tycker om, read it or not. Detta är mina och Jax händelser. Ni som glatt vill se hur vi utvecklas i vardagen, stanna kvar! :)

Vi lekte av oss lite på gården hos svärmor.

Ja, igår var det många glada ansikten som tog studenten här omkring. Syrran var ju en av dom. Fina Evelina, som jag nästan aldrig säger fullt ut. Tråkigt nog regnade det i stort sett hela dagen, innan vi skulle åka till farmor och farfar öste det verkligen ner bokstavligt talat. Den som var gladast i regnet var ju... ja ni kan väl gissa, ett busfrö vid namn Jax.

 

Det var också bokstavligt talat fullt hus där borta när vi väl skulle hugga in i smörgåstårtan och alla goda efterrätter. Kusiner på kusiner, och oj så fina dom var! Ollie och Icey var med, det gick hur bra som helst. Jax är redan efter två träffar accepterad i familjen. Till min förvåning, mammas också, ville Icey få igång Jax till att leka med honom ute på gräsmattan. Shelties är ju inte närgångna så när dom leker, blir mest "jaga mig"-lek. Väldigt kul upplevelse! Men det blev inte så mycket lek för Jax blev lite osäker när Icey satte igång och skällde lite, "kom igen!".

 

Jag hade förberett mig på att Jax skulle bli upphetsad av alla som var där att jag var tvungen att lugna ner honom mellan varven. För bäbisar kan ju bli lite "övertaggade". Men icke! Lugn som en filbunke hälsade han, lekte och hängde med på allt som hände. Det syns väl när han börjar blir trött, så han fick sova en stund i mormors famn. Han var väldigt förtjust i hennes stickade tröja.

 

Igår hände det mycket nyttiga grejer på 9 veckors dagen.

Duktiga killen sov 7 timmar oavbrutet natten igenom, likaså denna. Givetvis sov han mer utöver detta. Dock välbehövligt då vi skulle ta en biltur till svärmor, för jag skulle hjälpa henne och en god vän från jobbet med en budföring. Självklart fick killen inte följa med till klubben, som bara ligger 2km därifrån, så han fick stanna hemma med Finn. Världens snällaste Curly kille men envis så det sjunger om det. - Mamm-sjuk förstås. Jax var inte orolig ett dugg över att vi hade åkt iväg en stund, han hade ju lekt av sig en massa innan så han skulle vara trött. Sovit hade han dock gjort, skönt. Känner igen hans "trötta" utseende när han precis har vaknat.

 

Det var inte riktigt meningen att dagen igår skulle bli så lång för honom. Men jag följde med till skogen för att träna att "bara vara", när resten av gänget gick viltspår. Vi hälsade på människor, två äldre damer som kom gående tyckte han var så söt. Han fick även smaka igen på en klöv, herregud vad galen han är i dessa. Helt otroligt. Jag fick åter igen ta den från honom, det enda var att han försökte springa ifrån mig med den. Sa till honom, för jag vill inte att han ska bli alldeless tokig, då släppte han.

Jag gick med i ett av spåren, det var ganska torrt i skogen så hundarna hade det lite svårt att följa blodet. Så det tog väl runt 20 min. Under den stunden fick Jax låna Finn´s hundbur att sova i, han hade slocknat på en gång efter att jag hade gått. Så skönt att han kan slappna av soppas ordentligt och att han inte skriker efter mig, än!

 

Under dagen fick jag även ett tillfälle att träna honom i koppel + inkallning med rösten när en av hundarna tränade lite lydnad vid sidan av. Jätteduktig kille, lyssnade på mig jättebra och han fick inte lika mycket panik över kopplet som innan. Man behöver ju inte hälsa på alla heller utan man kan sitta bredvid och titta på.

 

Idag blir det vila fram till vi ska till farmor och farfar för fira syrran på studenten. Inviga med att Jax alltid kommer få korv när vi kommer dit, hihi. Ollie och Icey vet på en gång när de hoppar ur bilen och springer över tomten för att så fort som möjligt få korven. Är korven lite sen och farmor sitter i tv-rummet lägger de huvudet i hennes knä (framförallt Icey) till att hon går till köket. Bortskämda hundar! Haha.

Dagarna går så fort... I morgon är killen redan 9 veckor.

 

Jax gör mig glad i stort sett hela tiden. Vissa stunder är ganska jobbiga, han är ju bara barnet. Men jag kan inte vara mer nöjdare med honom och han får mig vara så varmhjärtad.

 

Killen har fått uppleva både roliga och mindre roliga händelser. Igår tog jag med mig filten, boken och Jaxen ut några meter från lägenheten på gräsmattan för att komma ut i den strålande solen. Gick jättebra, han strosade omkring, lekte med leksaken jag tog med. Lite senare syntes två mörkklädda killar, lite slö i stilen mot oss och Jax for iväg som en vante åt andra hållet. Fick tag på honom, gick tillbaka till filten för att återgå till läsande för att han inte skulle ta det ännu mer negativt. Tyvärr hann killarna passera, hade dom varit kvar hade Jax fått hälsa. Hela situationen gick bra tillslut ändå och innan vi gick in fick han gå av sig det obehagliga.

Han är hemskt glad i människor, ibland blir han nästan för glad. Dock kanske utstrålade dessa två killar en konstig känsla för honom. Inga "stackars liten" snack, utan vi kör på som vanligt.

 

Testade även snuslådan med något gott i igår, som jag använder till mammas hundars personspår. Lade lite leverpastej i, dock stängde jag inte locket ordentligt för att det skulle vara så "lätt" som möjligt. Fixade han jättefint och oj vad han tyckte det var roligt!

 

Idag har vi varit hos svärföräldrarnas hus nästan hela förmiddagen. Det stället älskar han! Så mycket mark att springa på, älven ligger strax en bit bortanför, samtidigt som det är mitt ute i skogen. Bilfärden dit tar max 10 min hemifrån, så det var ett perfekt tillfälle att träna att åka bilen. Eftersom det var första gången han fick sitta själv, valde jag framsätet åt honom. Han var orolig till en början, men på vägen hem satt han ner och var ganska lugn.

När vi kom till huset höll svärmor på med att göra i ordning för viltspår hon dagen efter ska gå. Då passade vi på att lägga ner ett rådjursben på marken, Jax var genast nyfiken av skanken och drog iväg den för att lägga sig och gnaga. Helt otroligt! Min svärmor har varit viltspårs domare en tid och hon har aldrig sett en valp varit så förtjust i skanken tidigare, vare sig det var vuxna hundar oxå. De flesta har tyckt att den har varit otäck, efter några få omgångar har de börjat tycka om den. Jag blir så glad, det var ju viltspår, spår i huvudtaget jag vill gå med honom när han blir större.

Efter en stund fick han instinkten att gräva ner skanken, åh så söt! Grävde lite med tassarna och buffa upp lite gräs med nosen över den. Så roligt att se, även fast han inte är den typen av ras som ska hålla på med sånt.

Testade även att ta skanken från honom, ta på honom, accepterade han jättebra vilket kändes skönt. Efter att vi hade tagit bort skanken nosade han efter den. Matte är åter stolt!!

 

Han har inga problem att slappna av i naturen, än så länge bra på och av knapp. Hoppas det håller i sig.

 

Tänkte blogga lite igår om dagens rabalder, men jag tror vi alla var lite slitna på kvällen.

-Lillkillen sov för det mesta, från natten till förmiddagen och eftermiddagen, givetvis med bus, mat och behovstunder emellanåt. På förmiddagen var husse hemma med Jax medan jag var på klubben med mamma och hundarna för att prestera på inoff tävlingen i rallylydnad. Gick NB med Icey och resulterade en 5:e plats av 23 tävlande med hela 87 poäng. Det var allra första "tävlingen" för både mig och Icey, som förövrigt inte har tränat så himla mycket, så jag var riktigt stolt över honom.

Mamma fick dessutom upp gnistan igen för agilityn, som hon inte har kört sedan kanske 5 år tillbaka. Hon har tränat och tävlat ganska mycket med den äldre Ollie, men har haft det ganska jobbigt den senaste tiden. Så det har varit jag som har tränat hundarna för att dom ska ha fått nått att göra. Dessutom tycker jag det är himla kul när djuren har det bra.

 

Mot senare på eftermiddagen åkte vi hem till svärmor och svärfar för lite tacos och för att Jax skulle få springa av sig lite på deras stora fina gård. Tog inte lång stund innan han kände sig hemma och rusade runt som en galning. Samtidigt som han är glad av bus är han ändå väldigt lugn och slappnar av lätt. Vilket jag är hemskt nöjd över!!

Svärmor har höns, som han tittade på. Men brydde sig inte så värst, inga konstigheten de inte! Två hundvana katter har hon också som åmar sig som sillar på stenplattorna. Jax var nyfiken, tittade underligt. Han gick inte nära och hade fin respekt för dom. Underbart, vill inte ha några söndertrasade ögon inte. Min kanin på 8 år som är där för "sommarbete" hälsade han också på, lite mer spännande när jag höll kaninen i famnen. Han nafsade lite mjuk, sedan var de bra. Tror han kommer bli en bra djurkompis! Stolt matte!

Sist innan vi åkte hem för ordentlig vila, passade jag på att bada honom. Det var mindre kul kan jag lova. Men det är bara att öva.

 

I natt var det första gången han sov själv på golvet. Har sovit bredvid honom innan, då han har lagt sig ner på en gång och sovit. Han sover i sin egen säng, kompostgaller runt för att han fortare ska förstå att när vi släcker och lägger oss för att sova så ska vi sova. Dörren är även stängd in till rummet. Känner jag att han somnar utan att böka omkring tar jag bort kompostgallren.

 

Blir en hyfsad lugn dag idag. Vi ska klippa lite klor och blir det finare väder så går vi ut och bara är.

Tyvärr har syrran lånat min kamera till studenten, så det kommer bli lite dåligt med bilder framöver.

 

"Pyss, pyss, pyss!", sedan blir man överfallen utav mängder av pussar och tassar. Goding.

Idag har han fått pussa många ansikten. På förmiddagen hälsade svärmor och svärfar på, givetvis blev killen väldigt glad och många fina leksaker och godis + ben fick han. Så nu har han att göra ett tag. :))

 

Nu på eftermiddagen kom mamma, syster med vovvar och vi körde till en fin liten tjärn. Jax tyckte det var lite läskigt i början med skogen, men tuffade till sig efter en stund. Ollie, den äldsta sheltien pussade han mycket på och han var hur snäll som helst, båda två. Icey var mindre förtjust då han inte gillar hundar som drar i hans hår, men det var bara att ta de lugnt så gick det bra.

 

Då var han äntligen hemma, mattes fina!

Resan hem gick hur bra som helst, sambon körde medan lillen låg i min famn. Tycker han redan har dessa få timmar bekanta sig med oss riktigt bra och känner sig väldigt bra till mods i lägenheten.

En riktig pussgurka är vad han är! Lugn och stabil med alla konstiga ljud ute. Lyssnar bra när man ropar och ens tår får man dra in då dom kan bli slukade!

 

I morgon kommer svärmor och svärfar hit på besök. Yvonne (svärmor) har väntat länge på denna stund, de är ett under att hon orkar hålla sig tills i morgon! Mamma och syster kommer eventuellt också med vovvar. Så då blir det en tur till vattnet. Vovvarna är dock inte så förtjusta i valpar, men jag tror detta kommer gå bra ändå.

 

Lillen sover än, dock blire väl att snart gå ut igen.

 

Varit lite hundvakt åt mammas skiiiitkorvar, som dom brukar kallas. "Kärt barn (hund) har många namn". Mycket bad i sjön, även om inte sheltiesar är så förtjusta i att bli genomvåta. Men med lite taggande ord från mig går det alltid!

Tränade även inför inoff rallylydnadstävlingen som är den 8:e juni i Forshaga. Lite för skojs skull bara, för att se hur jag fungerar med lite nerviga fingrar och framförallt att Icey, som han vackert heter, ska få göra något kul.

 

Bilder nedan, Icey överst och Ollie nedan. Shetland sheepdog killar på 7 och 9 år som största delen av mitt liv har lärt mig allt mer om hur hundar fungerar, träning och vad jag själv är kapabel till osv. Det är dom som har fått mig att älska vallhundar och just att Australian shepherd blev min blivande livskamrat. Killen är snart välkommen hem, om ynka 3 dagar kvar!