Träning för psyket


"Jax, kom!" *Piippip* "Duktig kille"....
 
Inkallningen går lite upp och ner. Ibland lyssnar han jättebra, andra dagar finns det annat som lockar mer trots att matte gör sig så konstig och rolig som möjligt.
Han är mer lyhörd på sitt namn än visselpipan. Nu så här i efterhand funderar jag på om visselpipan verkligen är något att använda... känns inte som om han lyssnar till visslingen. Leksakspipen lyssnar han starkt på. Men den använder jag inte i samband med visselpipan. Kanske ska koppla visselpipan till något mer spännande... Jag visslar dock tyvärr inte varje dag med honom, vilket jag egentligen borde göra. Var gång efter att jag ropat hans namn visslar jag, ibland blir det lite tokigt när han har annat roligare för sig. Men det är väl bara att traggla på! Fick ett tips att jag ska vissla vid utfodring som kanske kan vara något.
 
Idag testade jag att se hur han reagerade att bli lämnad en stund ensam, då vaken. Tidigare har jag lämnat honom korta stunder när han har sovit, då jag slängt sopor, varit ut till bilen med grejer eller till tvättstugan. Men det gick förvånadsvärt bra när jag lämnade honom! Var ute med honom en sväng innan, tränade lite inkallning. Vi gick upp. Direkt när jag klev in, utan att stänga dörren vände jag och gick ut utan honom. Jag stängde, lyssnade efter ljud. Hörde inget, gick ut för att slänga soporna. När jag kom tillbaka öppnade jag dörren med normal sinnesstämning, ignorerade honom. Jag såg på honom att han var glad att se mig, svansen gick på honom. Men jag hälsade inte för att inte få konsekvenser senare med att han blir upphetsad. Bör börja med det egentligen med övrigt folk som kommer in, innan det hela blir för jobbigt när han blir större, nu när det ändå går bra. Efter någon minut i köket hälsade jag på honom igen, givetvis glad.
 
Även om jag börjar med en sådan här grund när han redan är duktig, vet jag att jag får ställa in mig på att det kommer bli betydligt mycket jobbigare när han växer sig större till unghund. Det kan hända att han inte blir sådan. Men att läsa andras perioder om deras hundar när vardagen börjar blir jobbig och problemen växer. Ser jag att det är många som bryter ihop. Det händer ju även den bästa... Man får kämpa på!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0