Som jag kanske har nämt förut, om att Jax brukar dra som ett monster när han går i koppel. Lat och dåligt tålamod är varför matte inte orkar ta tag i det. Dessutom är han mer lös än kopplad. Så har tidigare haft VGW-bälte på honom. Fungerade bra i början, nu har jag lagt undan den på hel tid då jag inte tycker att den gör något vettigt längre. 
Vanligt halsband är att bortse när vi har sällskap under promenaden. Vanlig sele är oxå att bortse då han får ännu mera kraft... Retreiverkoppel är det han har haft på sig mest nu de senaste gångerna. Men det är inte kul när allt brister och promenaden blir jobbig, psykiskt.

 

Efter mycket grubblande bestämde jag mig för att införskaffa en Hurtta Y-sele och ett Hiking bälte av märket Kennel med orange reflex. Men shit!! Nu vill jag gå ut på koppelpromenader hela tiden. Bältet är så sköööönt! Det går inte att beskriva med ord. Och det blir en bättre belastning på Jax oxå som kan ha sele på sig istället. Har nog aldrig gjort ett bättre val. 

 

Nackdelen är att han inte får sin "gå-fint-i-koppel-träning", men har alltid intalat mig själv att det kommer med åldern. Förhoppningsvis. 

 

... på riktigt! Jag tycker om sommaren väldigt mycket, men våren är absolut den bästa! 

 

03.20 ringde klockan på fredags morgonen... inte direkt så att man jublar när man gnuggar gruset ur ögonen och ålar sig ur sängen. Samtidigt hägrar adrenalinet lite avsides. Kan inte förstå varför man kan bli så himla nervös över att springa i en liten ring med hunden och få en bedömning? Det är sjukt jobbigt, men samtidigt är det nog bra om man är lite skakig, hehe. 

 

Efter 10, 10.30 var det våran tur i ringen. Herregud så segt. Att ha tålamod att vänta två timmar för detta är inte min starka sida. Dock var det bra för Jax, han lugnade ner sig väldigt mycket strax innan vi skulle gå in. 
Vi sprang in i ringen från andra kanten av domaren och det blev en riktigt bra start. Han ställde upp sig snyggt medans den andra hanen bedömdes. Den hanen hade oxå lång svans. Otroligt fin och duktig handler. Kände redan från start att det här kommer bli tufft. 
Domaren jämförde dom väldigt mycket extriörmässigt. Jax skötte sig väldigt bra. Hälsar glatt och står som ett ljus. Men denna gång blev han nog lite smittad av min nervositet för han var lite väl intresserad av den andra hanen och bökade lite när domaren tog på honom andra gången. Dom pep även med en leksak i ringen bredvid. Han som är galen i sånt... 
Mycket trevlig domaren var det och hon fnissade lite åt Jax när hon kände på honom första gången. Han är väldigt bra på att charma!

 

 

 

Tyvärr räckte det inte hela vägen till första platsen då domaren tyckte att Jax skulle ha varit mer grövre i kroppen. Den andra hanen hade ett väldigt kraftigt huvud. 
Nöjd ändå fick vi exellent och bra kritik. Ck delade hon inte ut till de yngre hundarna. Vilket var lite tråkigt. 

 

Domare: Birgitte Schjöth , danmark.

"Hane av medels rörelse, må gärna bli lite kraftigare i huvudet och få mer benstomme, korrekt bett, bra uttryck, medels vinkling, rör sig bra, bra päls och färg."

 

Kraftgare kommer han ju att bli, han är långt ifrån färdig. Så henne skulle jag kunna ställa för igen.

 

Dagens utställning slutade på topp när vi fick se pappa Dastin Vulcan´s Thunder Northbay ta BIRet! Han var så snygg! Det speglade många sidor från honom som jag ser hos Jax. Känns ju riktigt awsome! Var ju naturligtvis tvungen att säga grattis och hälsa på denna ljuvliga sak. 

 

Efter utställningen åkte vi vidare till Södertälje till sambons kusin, hennes barn och man. Var lite orolig i början att Jax skulle vara som en virvelpanna i hela huset. Speciellt mot ena barnet på snart 4 år. När vi träffar på barn ute på promenader är han lite väl fixerad av dom. Försiktig tjej, men mycket klok. Vi packade in alla grejerna ur bilen och Stella, som hon heter, följde med ut när jag skulle hämta in Jax. Första mötet gick bra, hälsade på henne lite avvaktande. Sedan skulle hon hålla honom i kopplet på vägen in. Fick ju hålla det med henne då han är grymt stark. Men det tyckte hon bara var roligt. Väl inne undersökte han stället vi kommit till med ro, hack i häl hade han Stella efter sig. Då blev han lite orolig, men det släppte snabbt. Efter en timma var dom två som bästisar. Hon hängde efter honom och tvärtom. Han var otroligt snäll och lugn med henne, och uppmärksam på allt hon gjorde. Hon sa "kom" till honom flera gånger och han följde med. Åååh, så bedårande. Jag var helt chockad men samtidigt full av kärlek när jag tittade på dom. Detta trodde jag absolut inte om Jax, att han skulle vara så otroligt bra med barn. Den andra lilla killen på drygt 4 månader var han lika försiktig med. 

 

 

Bearder collien Tango var med på hela resan oxå. En stor favorit hos Jax! Hade tankarna att dom två skulle riva huset tillsammans, men icke. Det gick jättebra! Övernattningen hade jag inga tvivel om att det inte skulle gå. Jax sov så fint under natten. Innan vi skulle säga gonatt till Stella gav hon honom en kram. Det var så otroligt sött!

 

Tango och Jax fick utlopp av sina lekfullheter innan vi skulle fara hem till Värmland igen. En liten stund varade dom rena!

 

Det har hänt en del sedan senast. Bilen rullade bland annat till Nora där vi besökte Maritha (uppfödaren) med hundar. Det må vara drygt 13 mil dit, dock när det gäller hundgöra kan man åka hur långt som helst! Ibland är det riktigt skönt att lämna hemmet för en stund. Fick hjälp med trimtips på gossen och det bästa av allt fick han leka med sin syster Aska (Lundens Bellagotto Angels Aska). Oj, så dom busade, hihi! Roligt att se att dom var så lika.