Ja, idag var det en riktigt rolig dag! Ett leende har strålat från kroppen hela dagen! Tyvärr inga dagsfärska bilder.

 

Hemma-klubben hade en skrivar-kurs i rallylydnaden och för att dom ska klara den så måste dom ha ett antal ekipage som tävlar i respektive klass - nybörjare och fortsättning. Det var inget seriöst med tävlingen. Vana som ovana fick komma, det var egentligen bara bra om man gjorde fel för då fick dom skriva mer.

 

Det var ett otroligt bra tillfälle för både för mig och Jax att träna på. Så jag skrev upp oss på nybörjare. Sedan hade mamma vägare förbi så jag passade på att fråga henne om jag kunde få låna Icey, för han tycker det är såååå kul! Han skriker nästan efter mig var gång han ser mig. Det händer alltid något när jag tittar förbi enligt honom. Då fick det bli två starter i nybörjare. 

 

 

Det var lite dåligt med folk som kom så vi lånade hundar av varandra för att få ihop tillräckligt med ekipage. Hihi, det var lite kul. Så jag fick äran att starta en nybörjare med en tollare, Mira. Hur söt som helst! Hon var otroligt lik Jax i lynnet, - älskade alla. Vi skrapade ihop 73 poäng tillsammans. Inte illa pinkat! 

 

Jax och jag har inte tränat rally på över två månader. Senast var vi inomhus... tror faktiskt vi aldrig har varit utomhus med en "tävling" så. Förra veckan var han även "sjuk", jättedålig i magen (magsjuka). Det var nära att jag ringde vet. för att boka en tid. Men det lugnade sig efter fjärde dagen, som tur var. Usch, det var inte roligt... Så han har inte fått träna något alls på två veckor. 

Vi klev in på banan och debuterade med hela 96 poäng! De ni!!! Åh, så kuul det var!! Lite bristande samarbete och nosningar. Domaren var ganska hård med att dömma för att kursdeltagarna skulle få skriva så mycket som möjligt. Fick kommentaren, "snygga vändningar" och det gör han verkligen.

 

 

Med Icey fick vi 89 poäng, inte illa det heller för att inte ha tränat något alls. Han är som ett litet ljus bredvid mig. Lilla pojken, eller gamling som han nu mera blir kallad. 

 

Sedan var det delade meningar om att det fattades ekipage i fortsättnings klassen. Fick frågan då om jag kunde starta Jax eller Icey. Javisst, båda två! Oj, vad ger jag mig in i, haha! Det var lättare sagt än gjort. Startade Icey först och gjorde bort mig på en skylt. Sedan hade han svårt för att gå på höger sida om mig. Men fasen va vi hade kul, fast med ynka 63 poäng!

 

 

Sist ut av alla under dagen kammade Jax hem, hör och häpna!, 99 poäng, i fortsättningen med enbart "sned" som avdrag!! Ohmy! Vi har bara tränat lite grunder på skyltarna i denna klass. Han fixade högersidan kanon och hoppet var jag lite beskymrad över då vi bara har hoppat en gång och det var i vintras. Men han fixade det! T.o.m "sitt, stå, gå runt (föraren går runt hunden)" och "sitt, stå, sitt". Ja, jag var så imponerad. Och vi blev faktiskt dagens finalist av alla som var med i fortsättningen. Ojoj! "Och du som tycker att han inte är redo för att starta i nybörjare!", sa svärmor som var med i kursen. Hehe, det handlar väl mer om hur modig man är själv att kliva in på banan. Nervös är man alltid!

 

Men vi ska allt fixa RLD N titeln innan sommaren är slut! 

 

 

Igår lyckades Jax överraska mig totalt, helt tagen av hans självsäkerhet av att koppla ihop moment. 

 

 

I fredags la svärmor ett spår till Jax som skulle ligga under natten. Eftersom jag inte kunde vara med på dagens spårträning. Hon la inte ett långt spår, inte svårt heller. En ruta och spåret var inte ens 100 meter fram till klöven. Jag vill träna mer på spårstarten där jag tycker att han inte är säker nog på sin sak. 

Det blev nästa dag och lyckligt nog hade det regnat 8 mm under natten och det blåste som bara den. Medel vind som han hade på anlagsprovet. Great... Dessutom hade ju spåret legat i minst 20 timmar. Jax som bara har spårat ett spår som har legat i max 4 timmar...
Så detta spår steg några svårighetsgrader mer än vad han har spårat förut. Jaja, man måste ju åtminstone prova och se vad han är kapabel till.
Väl selen på var han taggad som vanligt. Jag släppte in honom i rutan så att vi hade motvind. Tyvärr blev han störd av Finn som satt i bilen och skällde. Han markerade starten bra ändå men släppte spåret på en gång. Då började vi om från början när svärmor hade stängt luckan till bilen. Släppte på Jax igen och han hittade spåret kanonbra, dock inte början som innan. Han gick precis på spåret trots att det blåste så. Vindade klöven. Helt otroligt. Han klarade det med. Svärmor sa innan, "klarar han detta spåret är han jätteduktig". Jora, minsann! 

 

Spårträningen som vi skulle ha varit med på innan, var tanken att vi skulle ha skotträna. Så vi gjorde det direkt när han hade klarat spåret. Dock travade det fram fem hästar på skogsvägen mot oss. Stora läskiga djur, då skäller vi tyckte Jax. Han skäller sällan och jag blir förvånad varje gång. Klappade honom lite lugnt så gick det över ganska snabbt.
Som tur var släppte han hästarna fort och vi återgick till träningen. Nu skulle han få ha ett "upplet" på klöven. Svärmor gick in en bit i skogen där ett blodspår från dagen innan låg. Hon la ifrån sig klöven och ställde sig en bit bredvid. Jax hade bara selen på sig och han fick kommandot "spåra" och sprang i väg av lycka. Andra övningen gjorde vi samma sak fast svärmor gick tillbaka till mig och jag visade Jax tydligare på blodet. Då använde han näsan mer. 

Medan jag lekte med honom med klöven sköt svärmor två skott ca 150 meter bort. Han reagerade, tittande mot henne men brydde sig inte alls och fortsatte att leka. Skönt tänkte jag. Nu skulle vi gå till ett annat blodspår som hade legat sedan dagen innan. Svärmor gick iväg med klöven så att Jax såg på. Efter 150 meter fäste hon klöven och gick tillbaka. Innan jag släppte på honom sköt hon ett skott bredvid oss, och hör och häpna. Han reagerade perfekt genom att med en ryckning ville springa mot klöven som om han var redo till tusen. Han fick lugna sig några sekunder, sedan visade jag på honom och han spårade kanon fram till klöven. Då blev jag helt stum. Hur jäkla duktigt får man vara?! Det fanns inte ord till hur glad jag var. Så fasinerande! Han visste precis att efter skotten kom klöven. Ett mirakel är det vad han är. 

 

Och tillsist skulle han grisa ner sig i diket som belöning. Det är Jax det!

 

Med underbart soligt väder har vi varit ute i stort sett hela dagen, sååååå skönt! 
På förmiddagen umgicks vi med Nathalie och Ambra. Som dom hade längtat efter varandra! Med leriga pälsar, ormar som tittar fram i värmen och gott sällskap blev det många aussieskratt. Tack som vanligt Nathalie för en åter trevlig tur.

 

Vaknade upp med ett harmoniskt leende på läpparna imorse av att det var blå himmel och sol. Som jag har längtat! Man blir verkligen tröttsam på alla gråa dagar.
Idag var det anlagsprovet som stod på spel. Morgon promenaden med Jax var väldigt härlig. Vi var ute sammanlagt 45 min innan vi skulle åka iväg. Medan jag "solade" mig vid våran stora gräsplätt precis utanför lägenheten roade sig Jax med pinnar och annat hyss som aussien kan hitta på. Vi har väldigt uppfinningsrika stunder tillsammans. Haha! Roligt nog fångade jag hans tokheter på bild. Och plastpåsar kan vara något att bita i ibland...

 

Yes, dagens spår klarade han med glans, har höga förhoppningar inför provet nu. Har märkt på tidigare spår när han inte har fått göra av med tillräckligt med energi att han slarvar, stressar upp sig och vädrar väldigt i luften. Idag hade han varit hemma med husse hela dagen och bara slappat. Direkt efter jobbet blev det enbart en kortis ut för att bli rastad, och ändå klarade han spåret jättebra. 

 

Spåret hade legat i drygt två timmar och denna gång fick han gå ett spår som var ansedd till att ha som prov. Med tre vinklar och ett bloduppehåll. Riktigt rolig terräng med mycket uppför och nedför, hade inte pulsen stigit då hade jag nog varit elittränad. Haha!
Det börjar bli otroligt roligt att sätta på honom selen och koppla på linan nu, då han börjar vädra på en gång.

För min skull tänkte jag denna spårning som ett träningsprov. Strax innan rutan släppte jag på honom för att han själv skulle hitta starten. Oj, så snyggt han gjorde det. Sa inte ens "spåra" till honom som jag alltid gör, han visste ändå. Han jobbade på riktigt bra. Lite för snabbt som vanligt i starten för han är så exalterad. Så jag fick åter igen hålla emot. En vinkel genade han i och en annan ringade han riktigt bra och jobbade sig mot blodet. Bloduppehållet märkte jag inte ens av för att han gick så korrekt med nosen nere i marken. Mot slutet syntes det att han började bli trött, linan var inte streckt många gånger. Men jobbade på gjorde han ändå! Vid slutet tappad han lite då det blåste lite i fel riktning. Han gick förbi klöven med någon meter och var på väg att ta svärmors spår ut. Men vände och hittade klöven istället. 

Jag är sååååå nöjd över att han spårar blodet och inte andra spår. Med tanke på att vi har spårat bruks lite förut. Han skiljer dom åt väldigt bra! 

 

Eftersom han gick så bra idag igen lägger vi inget mer spår tills det är dags för provet på lördag. Han ska få "längta" lite. Och jag tror faktiskt att jag inte ska göra så mycket med honom den dagen det är dags, all energi behövs. Är rikigt taggad! 

 

Den 17 maj är vi även anmälda till officiell rallylydnads tävling. Nu ska vi debutera! 18 april är det utställning som junior i Kista. Hoppas på lika underbart uppförande i ringen som på MyDog. Håller hårda tummar!

 

Bloggar lite sent om detta, men Jax var så himla duktig. - Det måste ju skrivas ner!

 

I förrgår kände vi (jag och svärmor, som har stor erfarenhet inom detta då hon är domare och hjälper mig såå himla mycket) att Jax äntligen var redo för ett full långt blodspår, 600 meter med två vinklar och ett bloduppehåll. Han har gått riktigt bra de senaste gångerna och tar blodet jättebra. Markerar tydligt och jag kan läsa honom väldigt bra. Lite därför vi har kommit så långt på så kort tid tror jag. Han har enbart spårat efter rådjur, denna gång fick han gå på älg. Mycket spännande var det! 

 

Starten tog han jättebra utan att jag behövde visa honom. Svärmor la t.o.m starten i en ruta och han höll sig faktiskt innanför. Men klumpig som jag är lyckades jag trassla in linan runt en förbaskad kvist. Så jag förstörde hans fina start. Väl upptrasslat gick han på spåret lika bra som innan. Puh!  Han gick nästintill på spåret hela tiden. Dock tyckte svärmor att han gick lite för fort fram så jag fick hålla emot. Och han drar j*vlar i mig hårt. Haha! 
Första vinkeln genade han en aning. Men han tog den helt ok. Efter halva sträckan låg spåret i snö någon meter, då spårar han jättenoga. Då syntes det verkligen att han spårade blodet och inte människospåret, vilket gladde mig väldigt mycket! Även under bloduppehållet syntes det tydligt när han letade efter blodet. Han korsade lite, men gick på spåret bra sen igen. Duktig pojke!! Det var första gången han hade ett uppehåll. Sista vinkeln tog han jättebra och mot slutet var tempot kanon men han genade fram till klöven. Såg på honom att han tvekade första sekunden fram till det men han tog den med glädje. 

 

Ruskigt bra spår. Det var så roligt! Svärmor tyckte att han var klart godkänd på detta om det hade varit ett prov. Han var redo och starta ett anlag, är det oxå för den delen. Så vi ska satsa på ett prov nästa helg, givetvis med en annan domare. För min del vill jag inte att det ska vara för lätt med en närstående domare. Vill ha lite utmaning, på spåret oxå. Det känns bättre att få feedback då. Vi ska iaf minst gå två träningspår till innan det är dags. Iiiiiih, roligt!

 

 

ÄNTLIGEN tittade solen fram idag! Åh, vad vårkänslor det bubblade i kroppen. Med sällskap av mormor och Mira var vi ute i två timmar. Kameran hängde givetvis med.

 

 

Vi hann även att gå ett blodspår innan solen gick ner som svärmor så snällt lagt ut åt oss. Hon har beställt en hel back med blod på Ica maxi. Det blir fin fint nu när det nästan inte finns någon snö alls kvar i skogen längre. Vi måste ju träna inför Viltspårspokalen som vi har bokat oss för. Först ska vi ju klara anlagsprovet. Så det gäller att ligga i. Men de tror jag nog vi ska klara, han jobbar på duktig faktiskt. Flamsar gör han ibland och korsar. Men han har alltid hittat klöven de ggr vi har gått.
- Med selen och linan på visste han vad han skulle göra och han luktade väldigt efter starten. Han hittade starten själv jättebra, gick på och av, velade lite till han kom till första vinkeln. Gick över och vände rätt. Andra vinkeln tog han jättesnyggt och efter det fram till den lilla bäcken som vi skulle korsa nosade han på bra. När vi väl skulle över bäcken tvekade han men han visste precis att det gick över. Slutklämmen gjorde han jättebra.

 

Spåret var mellan 150-200m och i början av det blåste det lite motvind som gjorde att han lyfte huvudet mer och slarvade ganska mycket. När han går bra har han nosen i backen. Han är jättetydlig när han går av då korsar han mer och arbetar verkligen för att hitta det igen. Det är då när terrängen är lite svårare som han kan stressa upp sig lite för mycket kan jag tycka, då blir han flamsig och är inte lika noga med att hitta sig tillbaka. 

 

Har återigen varit usel på att uppdatera vad vi har gjort för träningar. Inte så lätt när tiden inte räcker till och när det är trist väder ute med regn/snö som blir till slask och tempen stiger. Inte kul alls. Det får gärna hålla sig till kallare väder med snö eller gå mot vår. Så kameran har tagit en paus en längre stund. 

I måndags började jag även på mitt nya jobb. Dagtid. Så denna vecka har Jax fått vara själv en hel del. Har varit mellan 3 till 6 timmar ensam. Har inte varit några problem alls faktiskt. Han är så duktig på att bli lämnad, säger ingenting och under tiden han är själv ligger han mest och sover. När det har blivit alldeless för långa dagar har han varit hos svärmor och Martin har fått åka hem tidigare. Ena dagen kunde jag oxå gå hem tidigare. Väldigt skönt när man kan komma så bra överrens med jobbet. 

Nästa vecka kommer jag vara hemma mer. Tror det skulle vara bra för Jax att få mer sällskap så det inte blir för mycket av ensamhet. Risken kanske finns att det går över till att han börjar med en ovana, att det skulle börja bli jobbigt för honom. 

 

Jax har hunnit bli 10 månader redan (!), sjukt vad tiden går, Ska det gå i denna takt hoppas jag att vi kommer få mååååånga år tillsammans. För jag älskar verkligen dennna vovve! Det har jag sagt ett flertaliga gånger, får ni stå ut med. Jag är riktigt stolt!

 

Idag var det äääntligen dags för rallylydnadskursen, dock endagars 9-16. Men så j**la roligt! Även fast jag har gått denna kurs en gång förut, nybörjare och fortsättning, var denna dagen ägnad åt att ha roligt med Jax. Nyttigt och spännande även fast man redan kan ganska mycket ändå. 

 

 

Till en början är Jax väldigt nyfiken på alla andra hundar, stressar upp sig lite för mycket för allt är nytt och roligt. Under första passet var det kontakt vi mest la ner energi på. Att han skulle följa mig och lyssna. Det gör han bra i början ändå, dock kan han vara rätt flamsig. Det tar några gånger innan han verkligen går in för träningen. 

Efter lunch var han ganska tagen av alla intryck. Efter lite vila samarbetade han kanonbra med mig när allt hade smällt in. Jag fotade en stund när alla var koncentrerade på sin övning, fick instruktören äran att träna med Jax. Hon fick honom att gå så fint i fritt följ och kontakten dom hade var jättebra, och så snygg han var! Jag kan inte sluta le och titta på honom när någon annan gör något med honom. Han är verkligen rätt hund på alla sätt för mig.

 

 

Mot slutet av kursen var han huur roligt som helst att träna med. Han följde varje rörelse, fritt följ, sitt på sidan av och kontaken var drömlik. Dock blev han mer och mer "tung" i huvudet, så vi gav oss när vi var som bäst.

 

Till sist fick han världens bästa belöning när alla hade gått hem - leka av sig med Tango! (Var lite orolig under träningen att han bara skulle ha ögonen för honom då dom har lekt förut, men det gick bra! Inte lätt att fota två vildingar!)

 

 

På sistone har vi åkt en runda på längdskidor nästan varje dag och varit hundvakt åt mammas boys för att lätta hennes axlar lite. Det har varit lite fullt i lägenheten med djur, men alltid är det trevligt. Ska det va så ska de va ordentligt!

Det har varit nyttigt för både Icey och Ollie, som i år fyller 10 år (!), då dom har varit med i "vårat" så kallade liv, fartfyllt med andra ord. Så dom har varit otroligt nöjda med dagarna. Har varit nyttigt för Jax oxå som har fått anpassa sig till två "gubbar" och fått dela på allt. Han har blivit tillsagd av Icey några ggr, men jag tar det positivt för Jax är så himla på hela tiden. Inte för att han är dominant (finns inget ont i honom i huvudtaget) mest för att han är så busig. Mot slutet av dagarna lekte dom faktiskt ihop. Roligt!

 

Två rensade älg-ben hade svärmor fått av grannen som blev kvar av slakten. Hoppsann! Så vi delade passande "tandborstar" åt hundarna. Verkligen guld värt för Jax som älskar sånt! Otroligt bra för tänderna. Tycker dom faktiskt luktar "gott" i munnen efteråt när dom har fått smaska ett tag om dom har lite dålig andedräkt. Men så tycker ju inte sambon, haha!

 

Kristinehamn har vi varit till igen. Efter 3 timmars träning blir man ganska slut i huvudet, men kul som satan är det! Jax gör framsteg varje gång vi är iväg. Är nog fjärde gången nu på en dryg månad och det är jättestor skillnad från då och nu. Fick tillochmed beröm att han var duktig den här gången, hihi. Riktigt kul att höra!

Har fått otroligt mycket gratis av denna hund, nästan så att han inte borde få vara så bra. Lyhörd, följsam, tystlåten, charmig, busig, lugn (för att vara aussie), vill ständigt ha kärlek, underlägsen mot andra (på ett bra sätt)... ja, den listan kan bli lång. Han är verkligen ljuset i mitt liv, den viktigaste. Allt är så härligt med honom och vi passar så himla bra ihop! Hjärtat mitt.

 

 

Ja, nu har jag varit dålig på att uppdatera på ett tag. Var ordentligt förkyld en sväng, så himla jobbigt när det har något med bihålorna att göra. Blir ju helt handikappad...

 

Nu har vi varit i gång en vecka och det har mest varit fysisk aktivitet för Jax.

- Han har provat att dra pulka några meter. Först fick han dra den riktiga "pulkan" som svärfar har byggt till vovvarna. Men den blev han väldigt skrajsen av då han inte tyckte om att den skulle "hängas" på honom. Så vi gick över till en enklare nivå, vanlig pulka med snören. Där satt den! Han drog den så fint bredvid mig. Någon gång när han glömde bort sig ryggade han lite förskräckt när pulkan gled lite fortare än att den hann att stanna. Känslan gick dock fort över.

 

Idag blev det en tur till skogen med nästan alla familjehundarna. Jax har blivit en del av Sheltie-flocken, dock är det någon "gamling" som ännu tycker att han har för mycket energi. Det stör den lugna balansen, haha. Men kul har de alltid, ute, tillsammans!

 

Dagarna flyter på och snön har vräkt ner i flera dagar. Härligt minsann! Inte är vi mesar för lite snö, drygt 3 dm bara! Så benen får jobba lite extra nu när vi pulsar i skogen.

 

Jax älskar verkligen snö, bokstavligt talat. Han fångar snöflingorna i luften, hoppar efter snön som yr från fötterna så man håller på att trampa på honom var gång. Rycker man ner snö från granarna är han där och får allt över sig. Haha! Jag skrattar alltid åt denna underbara hund.

 

 

Oja, tiden går så otroligt fort! Har inte ångrat en sekund åt detta charmtroll. Tonårsfasen har bara börjat, får hoppas att han håller sig så mild som han är nu längre fram också.

 

Det var inte riktigt så bra kamera-väder idag, dock en väldigt busig hund!

 

Det är nog en självklarhet att man tycker så om sin egen livskamrat. Men så är det! Vårat förhållande till varandra växer sig allt starkare ju mer vi delar vardagen av att lyckas med arbetet vi utför. Det är så himla roligt att se framsteg!

Både viltspåret förra veckan, dryga 200m med en vinkel och en liggtid på 1,5 tim klarade han med en försiktighet och noggrannhet, och dagens träning i Dog-o-rama hallen med underbar kontakt i¨både rallyn och utställningsträningen som gick strålande bra!

Och råga på allt, var det en super fin dag idag!

 

Trots julfirande på olika håll och massa god mat där hjälp sedan behövs för att kunna röra på sig, har vi hunnit med ett viltspår och två timmars träning på klubben. Det har alltså varit väldigt fartfyllda dagar. Jax har varit så trött på kvällarna, men så sköönt!

Igår fick han kortare spår, drygt 150 m med normalt mycket blod. Inget bloduppehåll dock men en halv vinkel kan man säga. Han började nosa i marken när vi kom allt närmare start men fick visa honom ordentligt innan han gav sig iväg ändå. Denna gång spårade han på riktigt bra. Dock går det inte lika fort med benen på blod som det gör på personspår. Liggtiden var ungefär fyra timmar.

Hedan efter ska jag visa honom starten tills jag märker att han tar det ordentligt, så småningom ska han få hitta det själv. Vi satsar ju på viltspårs kuppen i vår. Men först måste vi få ett godkänt anlagsprov.

I morgon blir det ett spår till. Vi får se hur det går.

 

 

Idag hade vi bokat hundhallen på Dog-o-rama i Alster. Två timmar med bara hundträning och fika tillsammans med svärmor, Nina och dogsen. Det kan inte bli roligare!! Att man inte gör detta oftare förstår jag inte...

 

Vi övade mest på att ta kontakt, följa föraren, mig. Så det blev lite blandat med "fot" och "sitt". Smaskigt godis hade jag till hands och en leksak med pip i. Pipleksaker är super att träna på honom. Han blir väldigt taggad men samtidigt behöver jag inte vela för mycket med honom för att han ska lyssna.

 

 

 

Först bad jag honom sitta framför och vänta medan jag backade tills kopplet sträcktes. Ryckte lite i honom för att se om han satt kvar. (Denna övning fick vi lära oss på valpkursen.) Han satt så fint kvar och jag stegade tillbaka för att belöna honom med mig stående bredvid. Tänkte att detta klarar han bra så jag kopplade lös honom. Fick honom med mig, denna gång ville jag att han skulle sitta bredvid mig. Med lite motivation satte han sig riktigt snyggt för att inte har lagt ner så mycket på det innan.
Under träningen syntes två små hundar några meter ifrån. Jaha, får se vad han gör nu... Han tittade men hade mer tanke på mig än dom. Yes! Vad jag kände mig otroligt glad! Han förvånade mig inte bara över det. Han fixade att sitta still när jag bad honom och kunde gå tillbaka för att belöna. Med träningen på topp gick vi vidare.

Dåligt väder var det idag, men vi hade bestämt dagen innan att vi skulle gå ut i skogen för att grilla korv och ha det mysigt. Har man "barn" vill man väl helst vara ute så mycket som möjligt.
Mitt ute i skogen tände vi brasan som först inte tog sig då vi hade glömt tändvätska. Men det gick! Jax roade sig med en bäck, vad annars gör aussies?, snö räcker ju inte! En pinne lika lång som han hittade han bland bröten. Så härligt att se honom så nöjd med livet. Ännu bättre blev det när han fick söka efter korv på marken.

 

Understimulerad. Mjo, det kan man lugnt säga att vi har fått känna på hos Jax de senaste dagarna. Nu inser jag verkligen hur viktigt men samtidigt hur skönt det är när Jax leker med sina hundkompisar ibland. Eftersom han är ensam hund i våran lilla familj. 

För den säkra sidan av kennelhostan han fick bör det ändå gå en vecka till utan hundmöten... Redan nu klängar han på oss konstant! Dock är det otroligt mysigt! Men vad fasen, får ju inte gå på toalätten ensam förens han är hack i hälarna. Haha!

 

För att stilla energin har han fått busa och träna som vanligt nu några dagar. 

Igår pulsade vi i drygt 15 cm snö i 3 km i skogen. Han fick vara lös hela tiden. Jag kan inte påstå att han var speciellt trött utan mer nöjd, den lilla busen!

Idag tog vi oss en sväng runt "Forshaga", centrum kan man väl säga. Blev nog ungefär 3 km det också samanlagt. Tränade lite kontakt och "fot" med "sitt" och "ligg" emellanåt. Han bryr sig inte alls om mötande folk eller om det kommer upp någon bakom längre. Vissa finns inte för honom. Och ändå kan han vara hur social som helst när det väl kommer till kritan. Inte heller hundar bryr han sig om. Han kastar ett öga åt dom men följer alltid med oss. Något vettigt har jag kunnat åstadkomma genom alla månader vi har tränat.

 

Helgens upptåg spenderades på Stockholmsmässan, utan hund. Förvisso var det skönt att gå där utan hund men samtidigt tänkte jag på Jax hela tiden. Fick mer tid över för montrarna för att tigga grejer, mest foderprover. Men det går alltid åt som godis. Ska man vara fräck ska man vara det på ett bra sätt. Hehe!

 

Jag har alltid beslutsångest, vare sig vad jag gör eller i pengavärlden. Dock har jag aldrig varit så beslutsam som jag var i söndags när jag såg en lerskulptur av en aussie... Jag måste ha den!! Och nu står den så fint i hyllan hemma. Kan inte vara mer nöjd. Handgjord dessutom och ett original. Jag hade köpt hela aussie-högen om jag kunnat!