Understimulerad. Mjo, det kan man lugnt säga att vi har fått känna på hos Jax de senaste dagarna. Nu inser jag verkligen hur viktigt men samtidigt hur skönt det är när Jax leker med sina hundkompisar ibland. Eftersom han är ensam hund i våran lilla familj. 

För den säkra sidan av kennelhostan han fick bör det ändå gå en vecka till utan hundmöten... Redan nu klängar han på oss konstant! Dock är det otroligt mysigt! Men vad fasen, får ju inte gå på toalätten ensam förens han är hack i hälarna. Haha!

 

För att stilla energin har han fått busa och träna som vanligt nu några dagar. 

Igår pulsade vi i drygt 15 cm snö i 3 km i skogen. Han fick vara lös hela tiden. Jag kan inte påstå att han var speciellt trött utan mer nöjd, den lilla busen!

Idag tog vi oss en sväng runt "Forshaga", centrum kan man väl säga. Blev nog ungefär 3 km det också samanlagt. Tränade lite kontakt och "fot" med "sitt" och "ligg" emellanåt. Han bryr sig inte alls om mötande folk eller om det kommer upp någon bakom längre. Vissa finns inte för honom. Och ändå kan han vara hur social som helst när det väl kommer till kritan. Inte heller hundar bryr han sig om. Han kastar ett öga åt dom men följer alltid med oss. Något vettigt har jag kunnat åstadkomma genom alla månader vi har tränat.

 

Helgens upptåg spenderades på Stockholmsmässan, utan hund. Förvisso var det skönt att gå där utan hund men samtidigt tänkte jag på Jax hela tiden. Fick mer tid över för montrarna för att tigga grejer, mest foderprover. Men det går alltid åt som godis. Ska man vara fräck ska man vara det på ett bra sätt. Hehe!

 

Jag har alltid beslutsångest, vare sig vad jag gör eller i pengavärlden. Dock har jag aldrig varit så beslutsam som jag var i söndags när jag såg en lerskulptur av en aussie... Jag måste ha den!! Och nu står den så fint i hyllan hemma. Kan inte vara mer nöjd. Handgjord dessutom och ett original. Jag hade köpt hela aussie-högen om jag kunnat!