Finaste killen


För att kameran inte ville ge med sig igår, tvingade jag till för några nya nu på morgonen. Har nog aldrig varit med om att Jax har varit så lugn och fastnat på alla korten. Det brukar inte hända! Hihi. Han är den mest finaste i mina ögon, och vackrare blir han.
 

Okej, lite bus blev det väl! Med mossa...
 

Och lite charm...
 
 

Energin i batterierna tar slut ibland

Denna vecka har varit ganska intensiv på sina håll. Någon gång ska väl allt det roliga ta ut sin rätt på den lilla energiknippen jag har!
 
Vi har gått promenader med svärmor och Finn några ggr. Ena dagen gjorde en god vän sällskap med sina två hundar, en Curly och en pudelblandning som Jax är ganska galen i. Hon är en av hundkompisarna han fick för första gången leka med. Jag kan säga att promenader med andra kan vara lite små jobbiga, går personen eller hunden i fråga längre fram drar han som jag vet inte vad, fast med VGW-bälte. Tror han glömmer bort sig ibland att det tar stopp. Haha. -Går de bakom håller han alltid ett öga bakåt och ska hela tiden vela fram och tillbaka. Så kul det är med tonårshundar ibland!!
Han sköter sig väldigt bra annars. Han har mer energi än vad man anar. Många skulle tro att gråa hårstrån skulle växa ut om man vet hur han egentligen är. Tro mig, det tycker jag fått ibland! Men han är ändå väldigt mild av sig om man tänker efter. Han sköter sig nästan alltid föör bra! För bra för att vara sant. Och jag är så nöjd!
 
Djuraffärer besöker man kanske lite för ofta än vad plånboken tillåter. Men det är ju alltid så underhållande och man kommer alltid ut med något i handen. Denna gång med en otålig hund som hade tråkigt av att matte stod och filosoferade bland halsbanden. Det blev tillslut ett blått halvstryp. Vem hade ana att det skulle bli i färgen blå! Hihi.
 
Sen har ju "göbben" här hemma fyllt 5 år från 30 (Så roligt att säga). Så det har varit lite firande med nästan hela familjen Magnusson. Och Jax kunde inte ha blivit mer gladare med så många folk att hälsa på här hemma. Han gick upp i extas och svärmor fick äran att lugna ner honom en aning.
Martins kusin och Jax hittade varandra rätt fort och höll på hela eftermiddagen de var där. När ytterdörren åkte igen från allt så slocknade Jax på nolltid och det var nog första gången jag har sett honom så trött. Hehe. Inte lätt att vara så omtyckt av så många på samma gång!
 
Så här såg fredagskvällen ut när det var några små som tyckte det var dags att säga grattis till sin pappa. Ja, Jax är väl lite smått avundsjuk på dom...
 

Idag gick vi dryga 7 km tillsammans med svärmor och Finn, husse var med också. Super skönt väder med strålande sol. Sådana här dagar kan man gå/vara ute hur mycket som helst! Tyvärr kunde jag bara knäppa detta kort då kameran bestämde sig för att batterierna var slut. Nåja.
 

Nu på kvällen hade vi ett litet ljusparty. Jax ville ju vara med en stund. Dock dröjde det inte länge tills ögona föll ihop. Han följer oss vanligtvis i varje fotsteg vi tar, men det kom inte ett ljud från hans sida. Ska man vara trött ska man vara det ordentligt.
 
På torsdag åker jag och sambon till London i fyra dagar så Jax ska få vara hos "farmor" då. Arvika utställningen är på lördag också. Jag ska hålla alla tummar för att det går bra när svärmor ska ställa honom.
Nu de ynka dagarna som är kvar ska vi nog bara ta det lugnt hemma. Välbehövlig vila.
 
 

Mattes perfekta ögonsten

För några dagar sedan var jag och Jax med svärmor och Finn till Lillestrom i Norge på utställningsmässa. Otrooligt roligt även om jag inte kunde ställa ut Jax då 9 månader var valpgränsen. Det hade varit ännu roligare om vi hade fått vara med i ringen men jag tror inte det gick någon nöd på både mig eller Jax. Jättebra träning för hans psykiska del, tex med hundar som fanns på varje fläck. I början var han obekväm när vi susade förbi alla till våran ring med packning och buren. Han var väldigt flåsig så han fick gå in i buren tillsammans med Finn. Han var inte stressad på något negativt vis, men känslan för honom som är så glad i alla blev väl lite för mycket för det var ju sååå många som var så roliga.
Vi hade väldigt gott om tid på oss innan Finn skulle in i ringen så vi strosade runt bland stånden och tiggde lite grejer. Mycket foderprover blev det efter dagens slut. Jax hade så mycket att tänka på i början att han inte hade tid att kissa av sig utanför mässan. Man fick ju inte gå ut på parkeringen, istället hade de gjort en uteplats på taket med presenning och sågspån. Det gick an tillslut.
 
När ringarna var klara för finalen passade jag på att ställa upp Jax för "domaren", som var svärmor. Han ställde upp sig mycket snyggt själv med bara mina komandon och sprang med stora fina steg. Han kan nog komma riktigt långt!
 
Världen är så himla liten ibland. Aussietiken som blev Norsk vinnare var Jax moster. Vi tillbringade en liten stund vid aussie ringen när vi hade tid över och tiken var otroligt vacker. Så nätt och följsam. Så himla roligt!
 
Även jag behöver mina stunder att lära mig av detta. Vägen dit och pengarna som spenderades utan att jag fick någon kritik på Jax var helt klart värt det ändå!
 
31 november är det dags för Arvika utställningen och därefter Stockholmsmässan (Dock ska inte Jax ställas där) innan det är dags för Mydog i Göteborg.
 
 
Idag fick Jax gå ett personspår som han fixade galant! Eller rättare sagt snuslåde-spår som svärmor så roligt har lärt mig. Spårlängan var drygt 150 m och han fick leta upp två leksaker, tre snuslådor och en brukspinne.
Startpunkten visade jag knappt för honom då han hittade den själv. Första leksaken kom rätt fort för att få honom att lära sig vad vi höll på med. Skillnaden från starten och efter leksaken var stor. Från start var han lite osäker på vad han spårade tills han hittade leksaken och lös upp som ett ljus. Efter det spårade han på i ruskig fart och jag kan inte vara mer stolt över honom. T.o.m brukspinnen stoppade han i munnen utan att tugga. Yes! Så jäv*a roligt!!! Det jag var mest imponerad av var att han hade klarat spåret i frost och -1 grad. Han korsade spåret några gånger men jobbade duktigt framåt. Det är mattes ögonsten de!!
 
 

Vad har man inte kompisar till...

...om inte en underbart rolig och härlig promenad med fika och massa bus tillsammans!
 

Istället för mjölkmustasch, fixar man sig en lermustasch! Kan tolkas som choklad också!
 

Trodde jag hade skaffat mig en fågelhund, men så var inte fallet. Svanar kan vara farliga! Iaf om de är ett 20-tal.
 

Svanarna långt bakom i sikte. Men kompisen var mycket roligare. Skönt nog!
 
 

November. Dyster tid. Men inte för Jax

Igår blev det en lång dag på det nya jobbet. Konstigt att göra dagar tycker jag, är ju ändå van vid kvällar och nätter. På så vis har det ju passa hur bra som helst för Jax då Martin och jag gick om varandra rätt bra. Men igår fick Jax vara hos "farmor" hela dagen. Han lever verkligen livet där borta, en gårdshund som han så gärna passar i. Man behöver inte vara orolig över att man har en jobbig hund när man kommer hem för han var helt slutkörd. Han brukar alltid vilja vara med precis över allt vart man än går i lägenheten. -Som svansen på katten. Det var rätt skönt att få några lugna stunder utan att ha en klängande hund efter sig! Hihi.
 

Mattes finaste! Han är otroligt duktig på att hålla sig till oss. Nog för att han är vallhund och ska vara sån. Men han gör det lilla extra när vi är nära civilisationen när han är får vara lös, trots att han är inne i tonåren.
Dock har jag märkt att han har "tappat" fattningen om "hit" lite nu när han har fått göra som han har velat i några dagars tid. Så på våran lilla utevistelse fick det bli "hit" övningar med en leksak för att trigga honom mer till att komma.
Han var tvungen att dra i en pinne först innan allvaret började! Haha.
 
 

För att få en liten uppgift gjorde jag tre omgångar Uppletande varav en misslyckades. Målet var dock att lämna leksaken till mig och inte använda ögona istället för nosen. Tyckte jag han lyckades väldigt bra med.
Han lämnar jättegärna grejer som han leker självmant med, dock inte på kommando lika bra.
 
 
Vad är inte det bästa med denna årstid...? Kan det inte vara allt vatten och lera på det?
 

Härligt rinnande bäck som jag inte tidigare har sett. Någon var väldigt fascinerad, vette tusan vad han försökte göra. Hihi!
 

Det var någon som inte ville följa med hem sen, som ville stanna ute en längre stund. Pajas är det vad han är!
 
 

7 månadersdagen!

Ohja! Idag är Jax 7 månader gammal. Helt otroligt hur fort tiden går... Har varit väldigt dålig på att uppdatera hans vikt och höjd på länge. Dock idag stannade vågen på 20.1 kg och han är dryga 52.5 cm hög. Än är det väl några kg och förhoppningsvis cm kvar på höjden tills han är färdig. Det märks att han börjar växa mer på längden. Och som syrran säger, "Den lilla hunden med den grova benstommen". Mattes lilla älskling!
 
 

Hundspråket är viktigt

Måste nog bli lite bättre på att uppdatera bloggen ibland. En vecka har gått och jag har inte haft en stund ledig att sitta på fb ens. Helt otroligt!
 
Det har varit rätt saftigt mycket för Jax den här veckan, mest psykiskt. Han var med mig på arbetsintervju tidigare i veckan på mitt nya jobb. Han charmar alla min lilla snutt! - Han fick gå som han ville i lokalen och efter en stund kom han med en städprodukt som han hade hämtat i lagret. Hihi.
 
Ögonen ramlade ihop rätt fort den dagen då vi gick en promenad tillsammans med syrran och farbröderna Ollie och Icey efteråt. Och ja, vid den här årstiden kan man skita ner sig varje dag för man hittar altid smaskiga lerpölar nu för tiden... Det är som roligast när det är mer brunt i vattnet än klart.
 

Och så här slutar nästan alltid en dag när han är lös. Hehe, lilla pajas!
 
Nog är man spontan ibland, men en tripp ner till Ullared, 75 mil fram och tillbaka gör jag inte direkt om i första taget. Jax fick bli med eftersom jag bestämde mig i sista minuten. Vi sov över hos en kompis där Jax fick springa på en jättestor gård och fick lära sig lite hundspråk från två Curlysar. Super trevligt var det! Jag kan säga att det var någon som var väldigt trött när vi kom hem.
Dock var det inte förens på kvällen han verkligen kunde slappna av för min syster och vovvarna skulle sova hos oss. Det tog ju också psykiskt på honom, då han var han tvungen att vårda sitt beteende. Haha. Inte lätt att bo med andra.
 

Någon gång kan man skada sig väldigt illa så det är bäst att träna lite innan. Sötisen, han är så duktig. Låter mig göra det mesta. Med godis går det alltid!
Dock har han faktiskt ett pytte-sår strax bredvid dynan, som tur är, är det bara ytligt. Vild som han är när han springer lös är det nog mycket troligt att han har trampat på något. Inget han har ont av så vad jag kan se.
 
Idag har vi lite mys tillsammans. Man behöver lugn och ro ibland. Men frågan är om man verkligen får det...?
 
 

RSS 2.0