Från oktober månad till nu i början av december, andra advent och allt. - Har lagt bloggandet vid sidan ett tag av personliga själ, men det känns som benen börjar bli starkare igen. Allt tack vare min underbara hund. 

 

Eftersom det återigen var ett tag sedan jag skrev ett inlägg och det har hänt massor i form av träning och utställning så får denna stund handla om viltspår. Tyvärr har jag inga spårbilder, men Jax är söt ändå!

Som dom flesta redan vet har Jax "tränat" viltspår sedan han i princip kom till oss. Redan vid 9 veckor bet och slet han i klöven. Vid 11 månader klarade vi första anhalten, Anlagsklassen - där är liggtiden 2-5 timmar och man har max 30 minuter på sig, innan man går över till öppenklassen där man kan börja tävla på riktigt - där liggtiden dessutom är 12-24 timmar, med 45 minuter på sig att gå, med skott, fler bloduppehåll och återgång. Båda klasserna är spårlängden på 600 meter. Innan anlagsprovet fixade han flera spår på den nivån och svansen var ofta hög av stolthet. Efter provet, som han klarade tack vare sin egen vilja att gå framåt när vi tillslut kom i mål efter en viltkänning på varg, dalade tempot ner och det var knappt han gick en meter. Vi fick starta om från början helt. Han fick korta enkla spår ungefär 3 ggr i veckan i några månader. I juni var vi med i två dagar på en viltspårskupp. Första start i öppenklassen. Han hade fortfaranade tendens till att bli låg. Han kämpade på riktigt bra med det räckte inte hela vägen. Matte avbröt båda dagarna.

Med aningens mer erfarenhet i ryggsäcken kämpade vi på, spårade åtminstone fyra spår i månaden med olika svårigheter och liggtider. I oktober gick vi en öppenklass-kurs på 5 ggr. Den blev väldigt nyttig för oss. Jag lärde känna hur Jax löste problem, när han går av och på i spårkärnan. Jag lärde mig t.o.m hur jag ska bete mig i spåret. Jax läser mig hela tiden. trots att jag håller i linan 5 meter bakom vet han när jag blir frustrerad. 

 

Vi hade inte tränat på ett tag, gnistan fanns lixom inte. Helt blankt. Men svärmor la ett spår till oss för hon tyckte att vi behövde komma igång då hon vet att Jax har potential till att lyckas. (Inte många som har en bra svärmor, det sätter jag otroligt mycket värde på, för hon har verkligen lyft mitt förtroende i många stunder) Detta var för en exakt vecka sedan och är det ingen snö så varför inte passa på. Jax presterar dessutom mycket bättre när det är kallare ute. Han tog hela spåret jättebra och när han sliter och leker vid slut-klöven då är det KUL, awsome. 

 

"Matte, ta dig i kragen nu och gå ett prov!" Japp, det gjorde vi, fyra dagar senare och vi satte en 1:a! Så jääävla skööönt!! Ursäkta svordomen, men det var en nice känsla!

 

Domaren kritik:

"Startar bra i rutan. Börjar något trevande på 1:a spårsträckan men jobbar sig snart upp. Klarar övrga sträckor okej, stannar ibland men återgår själv. Klarar Vinkel 1 med liten ringning, Vinkel 2 utmärkt, och gör en bra återgång (tar en liten paus). Klarar övriga vinklar och bloduppehåll bra! Lugn i skott, ivrig efter. Lokaliserar viltdelen utmärkt."

 

Spårtid 14 minuter av max 45 minuter. Liggtiden var runt 20 timmar.

 

Jag var så nöjd över honom, det kändes i hela kroppen. Men han har börjat med en grej som jag inte riktigt förstår. Som i kritiken "tar en paus". Ibland stannar han helt upp och tittar sig om, oftast på mig. Brukar vänta ut honom, men ibland får jag visa en liten rörelse med handen, säga "spåra" eller tar några steg mot rätt riktning. Sedan återgår han till spåret som ingenting. Känns som om han vill ha någon form av bekräftelse. 

 

Och idag gick vi ett fullångt öppenklass spår igen, ingen snö, det hade regna sedan igår och det blåste. Han fixade det utan problem, igen. Den där gnistan lyser starkt nu må jag säga! Denna gång klarade han spåret på 12 minuter. Det är gränsen till att han går för fort men det är verkligen kul när man flyger fram i spåret (host, kanske inte för matte som får snubbla sig fram genom att krypa under varje buske och träd) Men vad gör man inte för att ha kul! 

 

Jag hade ett mål i år och det var att ta en 1:a. Men nu har jag känslan att vi kan ta fler (får vi två 1:or till så tar Jax viltspårschampionatet). Varför ge sig när det går som bäst? Så är det ingen snö nästan helg så satsar vi nog på ett till prov.