Vi har kört på bra med spår den senaste tiden. Långa timmar på jobbet och sena eftermiddagar i skogen. Dock helt klart värt all möda! Jax har tagit ganska stora steg framåt, som helhet under hela året förstårs. Att gå från korta, enkla, stöta på rädsla, till långa, mer komplicerade spår och förstärkt mod. T.o.m matte har svårt att hänga med i förändringarna ibland. 

 

I mitten av veckan fick han en riktigt utmaning, som även gav mig en tankeställare. Ett blodspår på ca 500 meter med en liggtid på 25 timmar (inte den optimala liggtiden för honom egentligen) och regnet hade hällt ner från när vi la det till när vi skulle gå det. Skulle nästan kunna kalla det för elitspår, så svårt var det nog för Jax. 
- Hela spåret korsade han över, tappade och tog det flera gånger. Vissa gånger blev det för svårt för att han skulle hålla uppe koncentrationen då han istället tuggade gräs, drog i några pinnar. Men det släppte det oxå efter var gång jag väntade ut honom. Han jobbade sig ändå framåt hela tiden. Det var sisådär med vinklarna och återgången tog han inte alls, dock gick han tillbaka och letade febrilt vad det var men återgick utan att ta den ändå. Skottet mot slutet höll han knistan uppe i några sekunder. Korsande fram hittade han tillslut klöven, och oj så glad han blev! Det var då jag insåg att han äntligen var sitt tokiga jag igen efter viltkänningen i våras på anlagsprovet. Han visade inte en enda sekund av rädsla. 

Det lilla gör så mycket även fast inte spåret gick bra. Så länge känslan känns så får man vara nöjd!

 

Igår var det brukstävling på klubben. Snäll som man är ställde jag upp som spårläggare i lägre klass. Snitslat och klart två dagar innan fick jag veta att det blev återbud för ekipaget som skulle gå mitt spår. Lustigt nog tänkte jag för mig själv att detta spåret skulle vara kul att gå själv med Jax. Tur som jag hade fick jag det, för snitslarna skulle ju tas ner. 

Eftersom vi inte hade träna så mycket med pinnar förut blandade jag in snuslådor och leksaker. Han hade ju inte heller gått ett personspår på 1 km förut heller. Detta såg jag verkligen fram emot!

Spåret låg i två timmar, en timma mer än vad det egentligen skulle för en tävling. Han skulle hitta 4 pinnar, 3 snuslådor och 3 leksaker. Första tanken var om det blev för lite saker och att det skulle bli för långt emellan dom. Men det blev perfekt.

 

Han gick spåret hur snyggt som helst! Hade lämnat snitslarna kvar för att se mer detaljerat hur han gick och för att vi inte skulle gå vilse (svärmor var med och hjälpte till). I främmande skogar ska man inte lita på sitt lokalsinne!

- Han gick av två gånger för viltkänning, båda gångerna hjälpte jag honom enbart med att visa på honom i rätt riktning. Han hittade alla sakerna förutom en pinne och en snuslåda som han passerade med ca två meter avstånd. Han gick spåret under 30 minuter. Kan man vara mer stolt?! Är så sjukt nöjd över denna hund! 

 

Väl på klubben igen med lite fika i magen passade jag på att ställa upp en rallylydnads bana när det ändå var lite rörelse av människor och hundar. Även där slutade han inte att förvåna mig. Vissa belöningar slänger jag iväg dragkampen och han springer efter den och leker vidare utan att gå till andra hundar. Mattes lilla pajas!

 

Fick förfrågan om jag och svärmor ville träna ytterligare på två högre spår då det blev återbud på dessa med. Funderar lite på att lägga blod då istället. Spåret är på 1,2 km och kanske kan bli lite tungt mot slutet. Dock vore det en bra övning att träna långt istället för massa andra svårigheter.