Uj, uj, uj, vad dagarna går fort... Hinner nästan inte med. Idag är jag inne på min andra semester vecka och Jax blir hela 10 veckor i morgon onsdag. Växer gör han också den lilla busen. Var till farmor och farfar igår och farmor frågade vad jag ger honom för mat om dagarna, haha.

 

Han är såå omtyckt min lilla buse, av alla i släkten han har träffat, så himla roligt. Kan faktiskt inte sluta le så fort han sätter igång vare sig det är rackartyg eller kel. Men igår kväll var det första gången jag blev lite irriterad och trött på honom (man kan inte alltid vara på gott humör). -Vi alla var trötta, han skulle bajsa för kvällen (som han inte hade gjort sedan tidigt på eftermiddagen då han bara hade bus i tankarna), vi bor på tredje våningen så vi får springa en hel del i trapporna med han i famnen och han bara for runt som en vante ute. Tillslut fick jag nog och han som egentligen var för trött för att leka, gick vi in och vi la oss. Fick han hålla sig inför morgondagen när sambon skulle upp kl 06. Han är jätteduktig att hålla sig för att vara så ung. Så det gick ju bra tillslut. Men att hålla sig för länge är inte bra för lilla magen inte.

 

Det här med att han är i princip orädd för allting är inte alltid så bra... (dock superbra när det gäller rasen). Han har tuffat till sig riktigt mycket och ibland när vi är ute är han som galen, springer, springer och springer... Han slänger sig ner i ett dike med lite allt möjligt som buskar, högt gräs och små träd som är precis i mitten utav den stora gräsmattan utanför lägenheten. Gräsmattan är väl minst 80 meter bred allt som allt och drygt 200 meter långt tills skogen börjar. Det är ganska mycket att springa på, men jag är ändå orolig för vägen med bilar.

Så nu ska jag nog börja med hårdträningen med inkallningen. Han lyssnar jättebra till sitt namn, använder leksaker och allt möjligt för att vara rolig. Men för att inte missbruka hans namn, som jag har erfarenhet av, och att han ska komma på störten och just använda en metod så det inte blir så rörigt, -en visselpipa för hundar. 

Har lite minnen av mammas hundar angående deras namn när de var små, ropar deras namn. Inte alltid dom lyssnade. Det ska bli intressant att prova denna metod med visselpipan jag fick tips av från en god vän på jobbet.

Först och främst måste jag åka ner till mamma och hämta min kvarglömda jacka med pipan och min hemnyckel i. Bra minne men det är kort!